SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GASA, v.3; vbalsbst. GASERI (TJohannis Fästn. Cc 2 b (1604)); jfr GAS, sbst.3
Etymologi
[sv. dial. gas(s)a, nor. dial. gasa; sannol. eg. samma ord som GASA, v.2]
(†) vara uppsluppen, stoja, föra oväsen, väsnas. I kyrckian gåå the (dvs. folket) när dem synes. Olla och gaasa som ostyriga getter. Murenius VP 23 (1637). Dähnert (1784).
Spoiler title