[jfr t. gascogner; med den i folkslagsnamn vanliga avledn.-ändelsen -are bildat till det fr. provinsnamnet Gascogne, vilket är en avledn. till det gamla folkslagsnamnet senlat. vasco (pl. vascones), varav BASK, VASK; jfr fr. gascon (se anm.)]
invånare i den tidigare provinsen Gascogne i sydvästra Frankrike; äv. om ngn som till sin karaktär liknar en dylik: käck, frisk, men ngt inbilsk o. skrävlande person. Schroderus Os. 1: 724(1635). (En man) som var ganska fattig och inbilsk, med et ord en Gasconare. SP 1779, s. 329. Vi äro Gascognare alla, / som svära, domdera, befalla. Molander Rostand Cyr. 73(1900). Gascognaren .. skiljer (icke) mellan v och b. PT 1906, nr 171, s. 3.
Anm. Förr användes äv. den rent fr. formen gascon. (Zaporogerna) skryta wärre än någon gascon. KKD 6: 173(1709). En Svensk Gascon. Dalin Arg. 1: 164(1733, 1754). Ekbohrn(1868; ännu i den postuma uppl. 1904).
