SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GEMINERA je1mine4ra l. ge1-, äv. jem1- l. gem1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. geminieren, av lat. geminare, till lat. geminus, tvilling]
språkv. eg.: fördubbla.
a) förlänga (en konsonant); i sht i p. pf.; jfr GEMINATA. Geminerad (lång) tenuis. Friesen Mediagem. 1 (1897). 2NF 9: 892 (1908).
b) (†) i fråga om cirkumflektering av vokal. En viss frändskap med diftongerna förete de s. k. geminerade vokalerna. Landsm. 1: 133 (1879). Därs. 144.
Avledn.: GEMINATION, r. l. f. språkv. fördubbling, förlängning. Suomi 1845, s. 316.
Spoiler title
Spoiler content