GEMÖTE, sbst.2, n.; pl. =.
Etymologi
[efter mnt. gemote, n., sammanträffande, möte; trol. med anslutning till MÖTE]
(†) samkväm, möte. Ähr han vthj samqwemmer och andra gemöthe bådhe stilla och Roligh, och inghen perlementemakare. VDAkt. 1659, nr 316.
