SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GEN je4n, sbst.2, r. ((†) n. BotN); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er ((†) = BotN).
Etymologi
[av dan. (o. t.) gen, bildat av dansken WJohannsen (o. anträffat tidigast i dennes Elem. d. Erblichkeitslehre (1909)) gm ombildning av den av holländaren de Vries tidigare införda benämningen t. pangen, bildad med anslutning till gr. παν-, allt o. γίγνομαι, bliver till (jfr GENESIS). — Jfr GENOTYP]
biol. element i organismens ärvda konstitution, arvsenhet, arvsfaktor. BotN 1913, s. 72. Till grund för egenskaperna ligga fasta arfanlag, kallade arfenheter, gener. 2NF 33: 1253 (1922).
Spoiler title
Spoiler content