(1) -BO, m.||ig. [sv. dial. (Skåne) o. dan. genbo] (numera bl. ss. danism l. i södra Sv., bygdemålsfärgat) om person i förhållande till en annan som bor midt emot på andra sidan av en gata l. väg o. d.; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Wåhlin Rahbeck Frital. 12 (1797; klandrat ss. danism i JournSvL 1797, s. 144). De (dvs. nabor) böra .. noga skiljas från .. genboar, som bo midt emot hvarandra, men hafva gatan emellan sig. Schrevelius CivR 2: 308(1847). Våra berömda genboar på andra sidan Atlanten. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 16(1856). Östergren(1924; angivet ss. skriftspr. o. mindre vanl.). —
(6) -BREV. [jfr d. genbrev, mnt. jegenbref] (†) skriftligt erkännande av förbindelse l. annat som man mottagit; jfr REVERSAL.Itt Reuersal eller gienbreff szom kong:g Ma:tt tiil Danmark aff oss eskiet haffuer när slottenn vpantwardes oss j hender. Därs. 10: 262(1535). Henrik Jenssens .. genbref, hvari han erkänner sig hafva Flodön i förläning af ärkebiskop Birger (Gunnarsson) i Lund. Höjer Sv. 2: 533(1878). jfr: Wij och wort elskelige riikisins råd haffue giffuit wtt wåre breff och beseglinger opå same forbund Och haffue jnthet Reuersall eller genbreff igen fongit. GR 9: 198(1534). —
(8) -BUD. (†) motbud. Hwarken den enes tilbud, heller den andres genbud, på någon sida wedertogs. Girs J3 49(1627).
