GENANT ʃenaŋ4t, ngn gg -nan4t (schenánngt Dalin), adj. -are; n. o. adv. =.
Etymologi
[jfr d. genant, t. genant; av fr. gênant, p. pr. till gêner (se GENERA)]
(ngt vard.) generande, besvärande, obehaglig, pinsam, komprometterande; numera nästan bl. i inskränktare anv.: som kommer l. borde komma ngn att känna sig förlägen l. skamsen. En genant historia. Det vore allt bra genant, om jag skulle bli förbigången. Det är värkligen genant för honom att vara så okunnig i franska. (Den ryska flottan) bloquerar oss fuller ej, .. men det kunde ändå i längden .. bli något genant att ha den 1/4 väg inpå sig. Kellgren (SVS) 6: 243 (1789). Tegnér (WB) 7: 431 (1833). En af hufvudstadens mest framstående .. fruntimmer .. (lär), genandt nog, .. fått beqväma sig till att bo .. på ”gäldstugan”. SöndN 1862, nr 44, s. 2. I de genantaste situationer. Östergren (1924).
