GENERALISERA ʃe1neral1ise4ra l. ʃen1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, GENERALISATION (se avledn.).
Etymologi
[jfr d. generalisere, t. generalisieren; av fr. généraliser, göra allmän, till général (se GENERAL, adj.)]
(i sht i skriftspr. med ngn prägel av fackspr.) göra allmängiltig, giva allmän(nare) giltighet l. tillämpning åt (ngt), förallmänliga, uppställa allmänna regler. LBÄ 4: 30 (1797). Man borde icke generalisera en sats, som gäller blott om en .. obetydlig del af det, hvarom fråga är. SC 2: 166 (1821). All vetenskap åsyftar generalisering, och all generalisering är formelt bildande. Verd. 1886, s. 97. Det är farligt att generalisera. Strindberg TrOtr. 2: 64 (1890). Fahlbeck Ad. 1: 4 (1898).
Avledn.: GENERALISATION, r. (l. f.). [efter fr. généralisation] (i fackspr. l. i stil av vetenskaplig prägel) generalisering; ofta mer l. mindre konkret om ngt som erhållits gm l. framgått ur generalisering. Ribbing Log. 10 (1879). Intuitionen .. betjänar sig i stor omfattning av lärdomar och regler, av generalisationer. Larsson Id. 77 (1908). 2NF 19: 514 (1913).
