SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GENERATOR jen1era3tor2 l. je1n-, ngn gg -a4tor, r. l. m.; best. -n; pl. -er -ratω4rer.
Etymologi
[jfr t. generator; av lat. generator, upphov, skapare, vbalsbst. till generare (se GENERERA). — Jfr GENERATRIS]
i sht tekn. benämning på olika slag av inrättningar l. maskiner för alstring av gas (ånga) l. av elektrisk ström. TT 1887, s. 85. För alstrande af elektrisk ström användas tre generatorer. TSjöv. 1901, s. 89. jfr GAS-, STENKOLS-, STRÖM-, SUGGAS-, TREFAS-, VED-GENERATOR m. fl. — särsk.: ångpanna; numera företrädesvis i ssgn ÅNG-GENERATOR. JernkA 1824, s. 372. Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 3.
Ssgr (tekn.): A: GENERATOR-GAS. (generator- 1878 osv. generators- 1864—1912) sammanfattande benämning på brännbara gaser som framställas gm ofullständig förbränning (förgasning) av i allm. fasta bränslen (i sht kol) i gasgeneratorer o. som huvudsakligen användas ss. bränsle, bl. a. vid eldning av metallurgiska ugnar, glas- o. tegelugnar. Liedbeck KemTekn. 280 (1864). TT 1891, s. 84. SFS 1920, s. 719. —
-STATION. byggnad där en elektrisk generator inmonterats. TT 1893, M. s. 20. SFS 1920, s. 1149.
B: GENERATORS-GAS, se A.
Spoiler title
Spoiler content