publicerad: 1928
GENERATION jen1eratʃω4n l. je1n- l. ~aʃ- (jeneratschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. generation, fr. génération; av lat. generatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till generare (se GENERERA)]
a) handlingen att avla; numera bl. ss. första led i vissa ssgr. Om Baggen wore laat och til Generation odugelig, så (osv.). IErici Colerus 2: 127 (c. 1645).
b) (numera bl. naturv.) i fråga om ngt levande, i sht förr äv. ngt livlöst: förhållande(t) att bliva till, alstring, bildning, uppkomst; numera företrädesvis i uttr. spontan generation; förr stundom övergående i bet.: ursprung; äv. (numera bl. med anslutning till 2) konkret: vad som alstrats; särsk. (numera knappast br.) i fråga om insekter: utveckling gm flera sinsemellan olika stadier till fullt utbildad, könsmogen individ. Dhen rätta Baselisken och dhes generation eller Uhrsprung. RelCur. 256 (1682). Jag undrade länge at Perlor månde vara så främmande till sin generation. Linné Bref I. 1: 18 (1751). Ehrenheim Phys. 1: 323 (1822). Lifvets generation ur sig sjelft. Geijer I. 5: 135 (1842). Djurens generation eller alstring. Thorell Zool. 1: 289 (1860). Thomson Insect. XI (1862). 2NF (1908).
2) släktled; oftast i vidsträcktare anv., om sammanfattningen av dem som äro samtidiga l. som blivit till vid ungefär samma tid, släkte; äv. i överförd anv. (se c). Tre generationer: far, son och sonson. Här ha studenter bott, den ena generationen efter den andra. Olikheterna mellan den äldre och den yngre generationen. Kommande generationer. Rydén Pontoppidan 312 (1766). Att menniskoslägtet med hvarje generation blir .. allt sämre och sämre. Hammarsköld SvVitt. 1: 17 (1818). Den nuvarande generationen kan knappt föreställa sig (osv.). De Geer Minn. 1: 117 (1892). Han tillhör den generation af konstnärer, som (osv.). NF 19: 253 (1895). (†) Desz effterkommande, uthi hwad generation och Leed den woro. StadgTest. 1686, s. A 3 b. — jfr STUDENT-GENERATION m. fl. — särsk.
a) i sht biol. i fråga om djur l. växter.
α) i allm. Första generation eller afvelen (av holländsk boskap som överförts till Sverge) liknar aflaren. Stridsberg Åkerbr. 55 (1727). Man kan .. på växtståndet urskilja flere generationer af blad. UVTF 13: 33 (1875). Ett knippe .. sammansatt af många generationer blommor. Lindman LbBot. 41 (1904). jfr BLOM-, HORN-, KNOPP-, SKOGS-, SKOTT-GENERATION m. fl.
β) om varje särskilt av de regelbundet växlande, såväl till yttre skapnad som till inre karaktärer sinsemellan skilda stadier som vissa lägre djur, ävensom ormbunkar, mossor m. fl. lägre växter genomgå. Thorell Zool. 1: 326 (1860). Kärlkryptogamer .. (äro) Växter med två utpräglade, omväxlande generationer. Holmberg Hartman Fl. 1 (1922).
b) miner. o. geol. om samtidigt bildade, av gemensamt ursprung l. ensartat bildningssätt karakteriserade massor av bärgarter l. mineral. Nathorst JordH 530 (1891). Två generationer av granit genombryta komplexen (i Sollefteåfältet). Ramsay GeolGr. 2: 132 (1913).
c) i överförd anv.: tidsrum som motsvaras av en generations livslängd (i fackspr. angiven ss. avståndet mellan tvenne på varandra följande generationers början o. i allm. satt till c. 33 år), mansålder. Under flere generationer. HSH 3: 29 (c. 1750). Geijer Häfd. 588 (1825). Fahlbeck Ad. 1: 336 (1898).
Ssgr: (2) GENERATIONS-DJUR. biol. o. landt. vid korsningsavel erhållen avkomma som bildar övergång till den rena ras vilken gm aveln eftersträvas. BonnierKL (1924). —
(1 b) -SÄTT. (†) sätt på vilket ngt uppkommit l. bildat sig. (Stenarnas) generations sätt. Biberg Linné Oec. 23 (1750). Wallerius Tank. 105 (1776). —
(2 a β) -VÄXEL. (numera föga br.) biol. generationsväxling. Hygiea 1854, s. 371. Wirén ZoolGr. 1: 147 (1896). —
(2) -VÄXLING. särsk. biol. till 2 a β, benämning på den företeelse att en växt- l. djurart uppträder i två l. flera med varandra regelbundet omväxlande generationer. Lovén ÅrsbVetA 1845—49, s. 431. PopNaturvetRevy 1916, s. 225.
Spoiler title
Spoiler content