GENERISK jene4risk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[efter t. generisch; till stammen i lat. genus, gen. generis (se GENUS); jfr eng. generic, fr. générique]
1) (†) språkv. som har avseende på l. tillhör l. utmärker genus (se d. o. 1). Rosenstein i SAH 1: Föret. 25 (1801). Substantivers Generiska skiljaktighet. Moberg Gr. 181 (1815).
2) (i fackspr., föga br.) som har avseende på l. tillhör l. utmärker släktet l. slaget l. släktbegreppet. En skicklig Lärare (bör) .. öfvergå ifrån det enskillta till ett allmännare, till generiska begrepp. Kullberg Soyaux 49 (1805). (Nämnda fågelarter) äro till den grad lika att de knappt böra generiskt skiljas. Nilsson Fauna II. 2: 284 (1835). Då .. beteckningen .. tjänar att utmärka varans art (generisk beteckning). SFS 1913, s. 313. Cannelin (1921).
