GENEVER ʃenä4ver, äv. -ne4v- (schenä´v'r Dalin), r. l. m.; best. -n.
Ordformer
(förr vanl. med stavningar som mer l. mindre nära ansluta sig till de(n) franska. — ge- c. 1748 osv. je- 1734. ja- 1751—1799)
Etymologi
[liksom d. genever av holl. jenever, av ffr. genevre, enbär, varav fr. genièvre (ä. genèvre), av lat. juniperus, en(buske) (jfr EN, sbst.). — Jfr GIN, sbst.1]
brännvin av malt med tillsättning av enbär(s-olja) till mäsken (tillvärkat i sht o. urspr. bl. i Holland), enbärsbrännvin. Tersmeden Mem. 2: 33(1734). Man måste tänka på hunger och törst; / Se här, genever till först? Runeberg 2: 76(1848). Jönsson Gagnv. 258(1910).
