SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GENIAL, adj.1
Etymologi
[av lat. genialis, eg.: som skänker glädje åt ens genius, munter, glad (varav ffr. genial, varav eng. genial), avledn. till genius (se GENIUS)]
(†) munter, glad. Bacche, nu war genial! Kling vp sorg — drifwande stränger. JLillienstedt (1675) i FoU 20: 394.
Spoiler title
Spoiler content