publicerad: 1928
GENOM ssgr (forts.):
-DRIVA, v. -ning (föga br., Weste (1807), Dalin (1852)); -are (tillf., Hedenvind-Eriksson Tid. 91 (1920)). (genom- 1642 osv. igenom- 1702—1818) [jfr d. gennemdrive, t. durchtreiben]
1) (föga br.) till 2: trycka l. pressa l. slå (ngt) genom (ngt); i sht i pass. (särsk. i p. pf.). LoW (1862; med tillägget: vanl. ”drifva genom”). Genomdrifva en plugg. Klint (1906). särsk. (†) i p. pr. i adjektivisk anv.: effektiv l. värksam i fråga om att befordra avsöndring i en organism; jfr DRIVA, v.2 18 e. Månsson Åderlåt. 155 (1642). Immen och naturliga hetan af detta watn är så genomdrifwande, att man icke förr kommer inn, änn hela kroppen flyter af swett. KKD 5: 316 (1712).
2) (†) till 2: tränga igenom (ngt); äv. refl. Wij (marscherade) sedan genom en skog, som wij eij utan största beswär kunde oss igenomdrifwa. KKD 1: 210 (1709). (Å tegelbränningsugnen blev) intet mera lemnat öppet, än nödigt befants för eldens fria genomdrifvande nedifrån uppåt. VetAH 1815, s. 202.
3) (numera knappast br.) till 2 b slutet, d: i detalj utbilda l. utforma (ngt), driva (ngt) till sin spets; i p. pf. äv. i adjektivisk anv. En sådan fulländad, genomdrifven skepticism. Geijer I. 5: 89 (1811). Därs. 173. Från den genomdrivna götiskheten tar .. (Tegnér) avstånd genom att karakterisera intresset därför såsom ”blott antiqvariskt och kuriöst”. Böök Tegnér 1: 207 (1917).
4) till 2 d γ: skaffa (ngt) framgång, (under övervinnande av motstånd) förvärkliga l. genomföra (ngt); särsk.: åstadkomma att (ngt) beslutas l. beviljas l. antages; äv. (i sht förr): bringa (ngt) till (ett lyckligt) slut, slutföra (ngt). Genomdriva sin vilja. Nordberg C12 1: 217 (i handl. fr. 1702). Man upsteg icke mer i den stolen, der Demosthenes talat, utan för at genomdrifva de nedrigaste och förargeligaste beslut. Dalin Montesquieu 37 (1755). Att börja något som man ej kan fortsätta och genomdrifva, är mig vidrigt. Tegnér (WB) 2: 457 (1815). Bönderna genomdrefvo frigifvandet af husbehofsbränningen af skämd säd. Malmström Hist. 3: 273 (1870). Nilsson FestdVard. 78 (1925). —
(jfr 2 b slutet, 4 slutet) -DRIVEN, p. adj.2 (genom- 1642 osv. igenom- 1720—1750) [liksom d. gennemdreven efter nt. dörchdräven, t. durchtrieben; jfr DURK-DRIVEN o. DRIVA, v.2 35 a] durkdriven (särsk. i ngt ondt); numera bl. (föga br.) i uttr. genomdriven i ngt resp. i sådana uttr. som en genomdriven skälm, diplomat o. d.; förr äv. i sådana uttr. som en genomdriven man, en erfaren o. skicklig man. En vettig och genomdrifuen Man, som haf(ve)r handgrepen och öffning. AOxenstierna Bref 1: 9 (1642). För att vara rätt genomdrifven i sin sak, måste folkskoleläraren (osv.). Verd. 1883, s. 132. Quennerstedt StrSkr. 1: 383 (1910, 1919). —
(2 b slutet) -DRUCKEN, p. adj. [jfr ä. d. gennemdrukken] (numera mindre br.) genomdränkt l. genomträngd (av en vätska o. d.); äv. (i sht i vitter stil) bildl. Förmultnade Ahllöf, som blifvit genomdruckne af framsilande järnvatten. Retzius FlOec. 112 (1806). Den vackra, af en nordisk middagssols mystik genomdruckna dikten ”Den älskades slummer”. Vetterlund StudDikt. 39 (1901). —
(2 b slutet) -DRÄNKA, -ning. [jfr t. durchtränken] låta (ngt) fullständigt genomträngas (av en vätska); äv. bildl.; i p. pf. äv. i adjektivisk anv. Genomdränka ngt med fotogen. CAEhrensvärd Brev 2: 48 (1795). Söladt af blod var hans (dvs. Hektors) skägg och genomdränkta hans lockar. Adlerbeth Æn. 36 (1804). Jorden blir .. (efter täckdikning) aldrig så genomdränkt eller så genomblöt som förut. Arrhenius Jordbr. 1: 44 (1859). Denna fesaga är i Atterboms behandling genomdränkt med symbolik. SvLittH 2: 122 (1919). —
(4 slutet med anm.) -DUM. Denne var så genomdum under det han skröt af sin kundskap. Dalin Arg. 1: 335 (1733, 1754). —
(2 b slutet) -ELDA. (genom- 1541 osv. igenom- 1675)) [jfr t. durchfeuern]
1) (†) i eg. anv.
a) upphetta (ngt) alltigenom; medelst upphettning göra (ngt) glödande alltigenom; luttra (ngt) i eld. Iagh rådher tigh, at tu köper gull aff migh, thet genomeeldat och bepröffuat är. Upp. 3: 18 (Bib. 1541). En genomeldad klippa. JGOxenstierna 4: 13 (1815).
2) bildl.; numera bl. (i sht i vitter stil): komma (ngn l. ngt) att glöda av hänförelse l. hänryckning l. iver o. d.; i sht i p. pf. Ett af kärlekens lågor genomeldat hiärta. Bergeström IndBref 177 (1770). Den af sitt ämne genomeldade, men ännu för naket vettenskaplige Lucretius. Atterbom i Phosph. 1810, s. 181. Så fann hon sig hastigt genomeldad af en ingifvelse, som mättade hennes själ med jubel. Högberg Vred. 2: 346 (1906). (†) Lijka som itt kohl är swart, Men kastas thet j eelden, så bliffuer thet rödt, och tagher eeldzens art och eghenskap til sigh. Sammalunda gör ock troon, Hon genomeeldar och platt förenar sielena medh Gudz ord, så at hon får samma naturen som ordet haffuer. LPetri 4Post. 27 a (1555). —
(2) -FALLA. [jfr d. gennemfaldende, p. adj., t. durchfallen] falla igenom (ngt); numera bl. i p. pr. o. pf. Linc. Hhh 2 a (1640). Under öppningen .. äro fästa vertikala rör för upptagande af de genomfallande kulorna. TT 1899, M. s. 36. särsk.
a) (i sht i fackspr.) i uttr. genomfallande ljus, om ljus som passerar igenom ngt o. därefter träffar ögat. Thorell Zool. 1: 141 (1860). Glasmåleriets alster skilja sig så till vida från alla liknande konstverk, som deras verkan grundar sig på genomfallande ljus. UB 4: 538 (1873). SvFarm. 180 (1901). —
(4 slutet med anm.) -FALSK. Du, genomfalska Wärld. Rydelius Vitt. 67 (1719). Rydberg Varia 268 (1891, 1894). —
-FARA, v. (genom- 1640 osv. igenom- 1615—1843) [fsv. genomfara; jfr d. gennemfare, t. durchfahren, ävensom GENOMFART]
1) till 2: fara l. resa igenom l. fram genom (ett område); ofta (med anslutning till GENOM 2 b): fara osv. genom (ett område) kors o. tvärs; förr äv.: taga sig fram genom (ngt), genomtränga. Effter thetta lefuernet blifua the förklarade kroppar aff intet .. förhindrade, vthan såsom Änglarna penetrare, och igenomfara all Materialisk ting. Phrygius HimLif. 100 (1615). Alle de Länder de genomfarit. Ehrenadler Tel. 548 (1723). Hela det gamla romerska väldet .. genomfors af romerska köpmän. NF 5: 269 (1881).
2) till 2, oeg. l. bildl.; särsk.
b) till 2 b slutet o. c, om skälvning, rysning, känsla, tanke o. d.: genomila (ngn). Hasselroth Campe 74 (1794). En förskräcklig aning genomfor hans själ. Cederborgh UvT 1: 17 (1809). (Han) rycker till och genomfares vid dessa ord av en plötslig glädjekänsla. Lagerlöf Körk. 77 (1912).
c) (†) till 2 d α: (grundligt) genomgå (en skrift o. d.) l. behandla (ett ämne o. d.); äv.: (hastigt) bläddra igenom (en skrift) l. rusa igenom (ngt som man läser). (Kungl. M:t vill med ständerna) öfwerwäga, betrachta och igenom fahra dee ährender, som een sådan wichtigh handell (dvs. fredsslutet) angå. RARP 4: 231 (1649). Sylvius Mornay 419 (1674). Han genomfor derjämte alla böcker, som uti dessa vetenskaper voro utkomne här i Ängland. Kalm Resa 1: 458 (1753). Hastigt genomfara en bok. Nordforss 1: 372 (1805). Om du med tanklöshet genomfar hela den dyra bönen. Rosenius FaderVår 16 (1858).
d) (†) till 2 d β: uppleva, erfara; genomgå l. utstå (lidanden). Mig ä' mitt Egit Kwal nog Drygt igienom fara, / Att tårar willia sig snart med min Jämmer para. Börk Darius 306 (1688). Cavallin Herdam. 3: 323 (cit. fr. 1720; i bet.: erfara).
Spoiler title
Spoiler content