publicerad: 1928
GENOMSLÅ je3nom~slå2, v. -slår, -slog, -slogo, -slagit, -slagen. vbalsbst. -ENDE, -SLAGNING (numera i sht i bet. 1 b, OPetri MenFall L 3 a (1526; i bet. 1), VFl. 1908, s. 71 (i bet. 1 b)); jfr GENOMSLAG.
Ordformer
(genom- 1526 osv. igenom- 1642—1752)
Etymologi
[fsv. genomsla, genomborra; jfr d. gennemslaa, t. durchschlagen; till GENOM 2]
1) slå hål genom (ngt); slå in spik o. d. i (ngt), så att det inslagna föremålet går tvärs igenom; genomborra; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Thå tw seer Christi händer eller föther, genom slaghna medh spijkar. OPetri MenFall K 6 a (1526). Isen blir så tjock, att den inte mer kan genomslås med årorna. Blanche Band. 29 (1848). Trädstockar, som i hvardera ändan varit genomslagna med kilar. Hausen AntiqvForsknR 1870, s. 27. (Den i propellerbrunnen indragna) Båten befanns .. genomslagen af ett propellerblad. SD(L) 1902, nr 230, s. 2. — särsk.
a) (†) bärgv. genombryta (ett bärglager l. en pelare o. d.); jfr GENOMSLAG 1 a. Under Valkleran mötte en hvitaktig Kalksten par Fot mäktig, hvilken de sällan igenomslå, ock om så händer, tager Sand vid derinunder. VetAH 1742, s. 11. Därs. 1776, s. 167.
b) mil. om projektil (o. skjutvapen): slå hål genom (ngt). Alla skrot som genomslå den 1 tum tjocka skott-taflan af furubräder anses hafva full kraft att försätta en man ur striden. Hazelius Förel. 129 (1839). C:a 100 kg. (stridsladdning) .. anses tillräckligt för genomslagning af dubbelbotten å modernare slagskepp. VFl. 1908, s. 71. 2NF 25: 1251 (1917).
2) med avs. på ngt som slås genom (ngt annat): slå (ngt) igenom; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). En vanlig försänkning utföres af grus med eller utan genomslagna pålar eller af sprängsten till visst djup under högsta vattenytan. 2NF 9: 509 (1908).
3) (†) refl.: (med hugg o. slag osv.) tränga sig igenom (en skara fiender o. d.), slå sig igenom. Ryssarne .. kunde nu intet meer .. tilförningen til Fästningen förhindra, effter Alex. Sapieha hade twå gångor sigh igenomslagit. Widekindi KrijgH 776 (1671). OSPT 1687, nr 44, s. 6.
4) (knappast br.; se dock a o. b) med saksubj.: tränga igenom (ngt). Regnet genomslår the sönderrefne tält. Fånge 12 (c. 1710). — särsk.
a) (fullt br. i skriftspr.) ss. vbalsbst. -ende, om förhållandet att bläck slår igenom papper. Bläckets genomslående. Ambrosiani DokumPprsbr. 250 (i handl. fr. 1827).
b) (fullt br.) tekn. om elektrisk ström: bryta sig igenom (isolationsmaterial); i sht i pass. TT 1899, M. s. 63. Hittills har ingen (isolator) under driften genomslagits. Därs. 1901, M. s. 54.
5) orgelb. i p. pr., om tunga i en orgelpipa: som vid sina svängningar rör sig fritt i munstyckets öppning utan att vidröra dess kanter, frisvävande, inslående; motsatt: påslående. Björling Klangf. 51 (1880). Hennerberg (o. Norlind) 1: 100 (1912).
6) (†) med avs. på ngt skriftligt: genomgå, efterse i (ngt); jfr GENOM 2 d α. Om man alla Historier igenom slår, skal näpligh någhon .. finnas, som (osv.). Palmcron SundhSp. 183 (1642). VDAkt. 1660, nr 65.
Ssg (till 1 b): GENOMSLAGNINGS-FÖRMÅGA. mil. En projektils genomslagningsförmåga.
Spoiler title
Spoiler content