(4) GEN-SAGA l. (numera bl. i uttr. utan gensago, se slutet) -SAGO, r. l. f. (ge(e)n- (gjen-) 1597 osv. gÿn- 1652. -saga 1749 osv. -sago, oblik kasus 1709—1921. -sagu, oblik kasus 1635—1731, nom. 1652—1807) [fsv. gensagha] (i skriftspr.) (skriftligt l. muntligt) bestridande, invändning (mot ngt), protest. Inlägga en, sin gensaga mot ngt. UrkFinlÖ I. 3: 96(1597). Hiärne Förb. 42(1706). Han sökte framstamma en högtidlig gensaga mot Karins .. tillvitelse. Rydberg Frib. 253(1877; uppl. 1857, 1866: protest). Dessa nyheter (i rättstavningen) framkallade naturligtvis gensagor. NF 19: 456(1895). Han kunde utan gensaga få följa sitt eget program. Lagerlöf Top. 202(1920). särsk. (numera mindre br.) i uttr. utan (all) gensago, obestridligen, utan fråga, oemotsägligt; förr äv.: utan invändning l. protest l. gensaga; jfr GEN-SÄGELSE 1 a, b. Swedberg Cat. 677(1709). Våra Dalkarlar .., som utan gensago äro bland de äldste Landsens Invånare. Dalin Hist. 1: 51(1747). Biskopen i Skara uplät .. Läckö utan gensago. Därs. III. 1: 173(1761). Vårt lands utan gensago dyrbaraste samling av historiska minnen och reliker (på Skokloster). UNT(L) 1921, nr 3333, s. 1. —
