SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GEOMETER jeome4ter, äv. je1å- l. je1ω- (se för övr. GEO-), m.||ig.; best. -n; pl. -trar (Möller 1: 294 (1755), Kindblad (1871)) l. -trer (SvMerc., 2NF 9: 986 (1908)). Anm. I ä. tid förekommer ordet i den lat. formen geometra. Ehrenadler Tel. 111 (1723).
Etymologi
[jfr t. o. eng. geometer, fr. géomètre; av lat. geometra, geometres, av gr. γεωμέτρης, av GEO- o. gr. -μέτρης, mätare (se METER)]
1) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) landtmätare; geodet. Linc. (1640; under finitor). (Hertig Karl) skickade til öfversta Lappmarken tvenne Geometrer .. at afmäta landet så långt det mot polen var möjeligt. Dalin Hist. III. 2: 481 (1762). Högberg Vred. 3: 74 (1906).
2) geometriker. SvMerc. 1: 479 (1756). Den store geometern Archimedes. PT 1909, nr 18 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content