GEOMETRI -metri4, r. (l. f.); best. -en l. -n; pl. (i bet. 3) -er. Anm. Ordet förekommer tidigast i lat. form. Luth Astr. 1 a(1584). Rålamb 1: 23(1690).
Ordformer
(förr ofta skrivet -metrie)
Etymologi
[jfr t. geometrie, eng. geometry, fr. géométrie, av lat. geometria, av gr. γεωμετρία, av GEO-o. gr. -μετρία, mätning (jfr METER; jfr ANTROPOMETRI)]
1) (†) landtmäteri; jordmätning, geodesi. SamlLandtm. 1: 200(1695). Det årliga öfverflödandet af Nilströmmen har gifvit anledning til Geometriens eller jordmätningens upfinnande. Lagerbring HistLit. 122(1748). Pfeiffer(1837).
2) den matematiska vetenskapen l. läran om storheter i rummet. Den euklidiska (klassiska) geometrien. Analytisk, beskrivande geometri. Rätliniska Geometrien. Duhre Geom. Föret. c 3 a(1721). (Euclides svarade) at det intet gafs någon Kungsväg til Geometrien. Strömer Eucl. 1: Föret. A 5 a (1744). Lärobok i geometri. Larson (1925; boktitel). jfr ELEMENTAR-, KOORDINAT-, PLAN-,VAL-GEOMETRIm. fl.
3) om framställning av l. lärobok i geometri. (Celsius) var ännu icke tolf år gammal, då han först såg och genast förstod Bilbergs Geometrie. Höpken 1: 217(1745). —
