SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GEOTEKTONIK -tek1toni4k l. -tå- l. -tω-, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. geotektonik; av GEO- o. TEKTONIK]
geol. läran om jordskorpans uppbyggnad l. struktur (arkitektur), tektonisk l. arkitektonisk geologi; äv. om ett visst (mindre) områdes geologiska uppbyggnad. För att klargöra en grufvas geotektonik är det .. ingalunda tillräckligt att känna en enda skärning genom densamma. TT 1902, K. s. 102. 2NF 35: 1264 (1923).
Avledn.: GEOTEKTONISK, adj. geol. TT 1875, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content