SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GILJOTIN gil1joti4n l. -å- l. -ω-, r. (m. Lindfors (1815), Björkman (1889); f. WoJ (1891)); best. -en, vard. äv. (utom i södra Sv.) =; pl. -er.
Ordformer
(ofta, i sht förr, skrivet på franskt sätt. giljotin 1874 osv. gillotin 1815—1909. gilljotin 1794 (: gilljotinerad). gviliotin 1799)
Etymologi
[av fr. guillotine, bildat till namnet på den fr. läkaren o. revolutionsmannen JIGuillotin, vilken 1789 föreslog användning av maskin vid avrättningar (använd för första gången 1792)]
1) apparat för avrättning medelst halshuggning, fallbila. Gjörwell Schirach 31 (1794). Franska Revolutionen hade .. utbrustit, för att .. bereda frihet och jemlikhet medelst Guillotinen. Hammarsköld SvVitt. 2: 154 (1819). SvD(L) 1906, nr 94, s. 3.
2) tekn. i överförd anv., om maskin som till utseende l. värkningssätt erinrar om en giljotin (i bet. 1). TT 1895, K. s. 21 (om apparat för kapning av ved).
Ssgr: (1) GILJOTIN-FÖNSTER. (numera knappast br.) byggn. fönster som öppnas gm att dess nedre hälft skjutes upp förbi den övre, skjutfönster. Rothstein Byggn. 507 (1859). —
(jfr 2) -MASKIN. tekn. Bomullen (skäres) i ”giljotinmaskin” till längder om 50—60 mm. 2UB 7: 415 (1903).
Avledn.: GILJOTINERA, v. -ing. till 1: halshugga medelst giljotin. Stenhammar 144 (1794). Laurin Folkl. 212 (1915).
Spoiler title
Spoiler content