GIMLA, v., anträffat bl. i inf.
Etymologi
[jfr sv. dial. gimla, röra läpparna på ett opassande sätt; möjl. samhörigt med GIMSA]
(†) om ögonen: röra sig på visst sätt (hit o. dit?). Hans ögon börja nu til sidsta vpsyn gimla. Kolmodin QvSp. 1: 64 (1732; om den av törst försmäktande Ismael).
SAOB
