SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GIN jin4 (äv. med eng. uttal), sbst.2, n. l. stundom r.; best. -et l. -en, vard. äv. (utom i södra Sv.) =.
Etymologi
[av eng. gin, förkortning av geneva, (med ombildning efter Geneva, Genève) av holl. jenever (se GENEVER)]
benämning på ett i Storbrittannien o. Irland tillvärkat brännvin som brännes av malt med tillsättning av enbär(solja) till mäsken. Berzelius Kemi 5: 983 (1828). VaruförtTulltaxa 1: 88 (1912).
Ssg: GIN-MÄSK. KemT 1907, s. 146.
Spoiler title
Spoiler content