SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GINST jin4st, äv. gi-, r. l. m. (f. Möller (1790), SvTyHlex. (1851, 1872)); best. -en; pl. (i bet. olika ginstarter) -er32, äv. 40; äv. GINSTER, r. l. m. (l. f.), numera bl. ss. förra led i ssgr jin3ster~, äv. gi-.
Ordformer
(gingst 1829. ginst 1749 osv. ginster 18151858. gnist 16511757. Anm. Tidigare användes uteslutande den lat. formen genista. BOlavi 76 b (1578))
Etymologi
[av t. ginst, ginster, av fht. geneste, av lat. genista, genesta (varav fr. genêt); av ovisst urspr.]
växt(art) av det till familjen Leguminosæ hörande släktet Genista Lin. (vars samtliga arter äro låga buskar l. halvbuskar med gula blommor i klase l. i bladvecken), i sht (då icke gm tillagt attribut ngn särskild art angives) arten Genista tinctoria Lin., vars blommor (o. blad) användas ss. färgmedel; äv. (bl. bot.) ss. benämning på släktet Genista Lin. Hårig ginst (bot.), Genista pilosa Lin. Engelsk ginst (bot.), Genista anglica Lin. Tysk ginst (bot.), Genista germanica Lin. Mollet Lustg. D 1 a (1651). Ginst (G(enista) tinctoria) är ett färggräs, och ger äfven målare den gula färgen kallad schüttgelb. Regnér Begr. 274 (1803). Hallandshedarnas lusteld, ginst. Karlfeldt Hösth. 115 (1927). — Jfr FÄRG-GINST.
Ssgr: A: GINST-ART.
-BUSKE. (ginst- 1888 osv. ginster- 18621902) särsk. (i bibeln): den i arabiska öknen växande arten Genista Ræthem Forsk. Melin HelSkr. 1Kon. 19: 5 (1862).
-KATT. (ginst- 1874 osv. ginster 1911) i sht zool. genett (se d. o. 1). 1Brehm 1: 206 (1874). Klint 965 (1906).
-ROT. jfr -BUSKE. Ginströtter är vad de (dvs. dessa människor) hava till mat. Job 30: 4 (Bib. 1917).
-SLÄKTE(T). bot. Nyman VäxtNatH 2: 105 (1868).
B (föga br.): GINSTER-BUSKE, -KATT, se A.
Spoiler title
Spoiler content