SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GIPPA jip3a2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr GIPP, sbst.2
Etymologi
[jfr sv. dial. gippa, giva sig undan, hoppa upp; sannol. samhörigt med GUPPA]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) fara upp, kastas upp, vippa; i sht om planka l. dyl. som far upp, när en större tyngd kommer på dess ena ända, l. om harv vars bakre del kastas upp ur jorden. Juhlin-Dannfelt (1886). Lundell (1893; angivet ss. landtbruksord).
Ssgr (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat): GIPP-BRÄDE, äv. -BRÄDA. ”vippbräde”. LfF 1879, s. 59.
-GUNGA, r. l. f. ”vippgunga”. Rääf Ydre 1: 7 (1856; bildl.).
Spoiler title