GLADA gla3da2, sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or ((†) -er Sigfridi A 2 b (1619)).
Etymologi
[fsv. gladha; jfr isl. gleða, eng. glede; till stammen i GLADAS, eg.: glida ned. Namnet givet på grund av fågelns glidande flykt]
individ l. art tillhörande rovfågelssläktet Milvus Cuv.; särsk. om den i södra o. mellersta Sv. förr allmänna, men numera sällsynta rovfågeln Milvus milvus Lin., ”vanliga gladan”. (Svart)brun glada, arten Milvus migrans Bodd. VarRerV 55 (1538). Tesse .. äro the, som j icke äta skolen, .. Falcken, Fiskagiusen, Gladhan, Gammen. 5Mos. 14: 13 (Bib. 1541). Skadediur, så ock .. glada, och flera rof foglar, må hvar man saklöst skiuta eller fånga. BB 23: 1 (Lag 1734). Gladan .., som rensar bort ohyra, men har mycken smak för späda kycklingar, och med sit skrik bebådar regn. Fischerström Mäl. 157 (1785). Alla glador flyga väl. 1Brehm 2: 308 (1875). — jfr KUNGS-, SNYLT-GLADA.
Ssg: A: GLAD-SLÄKTE(T). (glad- 1882 osv. glade- 1858) zool. rovfågelssläktet Milvus Cuv. Nilsson Fauna II. 1: 65 (1858).
B (†): GLADE-SLÄKTE(T), se A.
