SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1980  
SNYLTA snyl3ta2, förr äv. SNULTA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.); jfr SNYLT.
Ordformer
(snult- 16401842. snylt- (-llt-) 1665 osv.)
Etymologi
[sv. dial. snulta, snylta; jfr d. snylte, snusa, snoka, snylta; sannol. avledn. av det v. som föreligger i nor. dial. snulla, sv. dial. snolla, båda: snörvla, sannol. av ett germ. snuzlōn, avledn. av SNUSA. — Jfr SNYLTA, sbst.1—2, SNYLTEN]
1) snoka efter mat (särsk. i uttr. snylta efter mat, i sht förr äv. liktydigt med: tigga mat); (av snikenhet l. bekvämlighet) ss. icke beräknad l. välkommen gäst l. bl. för att skaffa sig mat resp. husrum hålla sig framme vid l. delta i bjudningar o. dyl. l. besöka ngn; vara snyltgäst, snyltgästa; äv. allmännare l. mer l. mindre bildl., särsk. betecknande att ngn snikar sig till uppehälle l. materiella fördelar gm utnyttjande av ngn l. ngt, parasitera (på ngn); äv.: snatta (se c). Snulta effter maat. Linc. (1640; under catillo). Wiltu haa dina händer fylta / Så låt icke dhen arma gå och snylta. Grubb 326 (1665). För två år sedan drogo der (dvs. vid Kristinas hov) några snyltande latmaskar bort, och nu komma der hela flockar af nya. Topelius Planet. 3: 153 (1889). En person, känd och fruktad .. för sin förmåga att snylta. Söderhjelm ItRenäss. 273 (1907). Du (har) låtit dina ungar springa omkring i gårdarna, slicka andras tallrikar, dricka andras vin och dansa på andras golv. Det kallar jag att snylta. Bergman Chef. 113 (1924). Du fick väl nog av arbete där ute (på sjön), och så måste du komma och snylta på din gamla mor. FinT 1936, 2: 253. — jfr AV-SNYLTA. — särsk.
a) jur. om olagligt, till bedrägeri l. bedrägligt beteende hänfört otillbörligt begagnande av husrum, förtäring, transport o. d. som tillhandahålls under förutsättning av kontant betalning; särsk. ss. vbalsbst. -ning. SvJuristT 1944, s. 310. Snyltning är att ta in på hotell, äta på restaurang, åka taxi eller kollektivtrafik, klippa håret etc. och sedan inte kunna betala. SvD 1973, nr 77, s. 26.
b) i vissa allmännare l. bildl. anv. (jfr c); dels betecknande att ngn ss. inkräktare uppehåller sig ngnstädes (o. för sitt ändamål utnyttjar platsen l. lokalen) l. att ngn l. ngt liksom på nåder (likt en snyltgäst) ges tillträde till ngt o. d., dels betecknande att ngn fräckt l. oförtjänt drar fördel av l. utnyttjar (ngt), parasitera (på ngt); jfr 2. Till kamp mot månglarn, som snyltar / i friluftstemplets vrår / och skändar med skrikande skyltar / den helgfrid, därinne rår. SvNat. 1910, s. 7. Vi som ingenting lärt och ingenting glömt, vi snylta nu på deras erfarenheter, som genomlevat den stora fasan och ur den stinkande helvetesbrygden destillerat fram små glimmande droppar litteratur och dramatik, fullt njutbara och alldeles ofarliga för oss som inte voro med (i första världskriget). SvD(A) 1929, nr 275, s. 10. Ruin SjunknH 182 (1956).
c) (i sht ngt vard.) i förbindelser l. uttr. med resultativ innebörd, betecknande att ngn gm att snylta l. (i sht, allmännare l. bildl.) sniket o. fräckt hålla sig framme l. otillbörligt utnyttja ngt som tillkommer andra skaffar sig l. listar sig till ngt (särsk. i de särsk. förb. SNYLTA TILL, SNYLTA ÅT SIG); äv. dels tr.: (ss. l. likt en snyltgäst) ta l. snatta (ngt), dels abs.; jfr b. Redan på långt håll tillkännagaf den ofantliga svärm(en) af snyltande glador .. att .. (jägaren) var i färd med att stycka något större byte. SD(L) 1901, nr 488, s. 5; jfr 2. Hela ursinnet mot överklassen är ju bara ursinne över att inte själv vara överklass ..; dom förstår, att det överklassen äter, är fint, och så ska dom snylta ur våra tallrikar. Ossiannilsson Hav. 227 (1910). Björnbilden, som i sina tassar håller en honungskaka, skall skydda mot den verkliga nalle, som så gärna snyltar andras honung. Bolinder FolkEur. 210 (1928).
2) [specialanv. av 1 b] om djur l. växt; dels allmännare: uppträda likt en snyltgäst l. likt en snyltgäst utnyttja annat djur (o. dess boning) l. dyl., dels (zool. o. bot.) i speciellare anv.: ss. parasit uppehålla sig (finnas) på l. i o. leva av växt l. annat djur l. människa, vara l. leva ss. parasit, parasitera. Marklin Illiger 352 (1818). I hittills brukliga konserveringsvätskor blifva .. såväl värdplantan som därpå snyltande svamp urblekta. BotN 1912, s. 131. Andra myrgäster .. snylta hos dem (dvs. myrorna), snatta bort deras näring och (osv.). Lidforss Kås. 3: 166 (1913). (Sömnsjukan orsakas av) en rörlig protozo, som snyltar i blodet och lymfvätskorna. 2NF 30: 109 (1919). De olika generationerna (hos parasitmaskar som fortplantas gm generationsväxling) snylta hos olika värddjur. FoFL. 1937, s. 137. Redan de gamle visste, att .. (ögontröst) medelst sugorgan på sina rötter snyltar på andra växters rötter. Hewe VälsignVäxt. 146 (1939).
Särsk. förb.: SNYLTA I SIG10 4 0. (vard.; numera bl. tillf.) till 1: snyltande l. ss. snyltgäst sätta i sig (ngt). Snylta i sig middagar. Beskow i 3SAH XLVII. 2: 52 (1836).
SNYLTA TILL10 4. till 1 c.
1) refl., i uttr. snylta till sig, på bekostnad av andra lägga beslag på (ngt); likt en snyltgäst ta del i l. lista sig till (ngt). När .. (brudparen) gingo in i kyrkan smög .. (en gumma) sig på nerhasade nötta kängor intill dem, som om hon velat snylta till sig litet ungdom och kärlekslycka. Krusenstjerna Pahlen 6: 426 (1935). Hon har blivit fet som en padda av att snylta till sig all sås och must i köttet. Lamm i 3SAH LIII. 2: 317 (1942).
2) refl., i uttr. snylta sig till ngt, gm att snylta l. fräckt hålla sig framme l. utnyttja vad andra gjort sig förtjänta av l. åstadkommit skaffa sig l. komma över ngt; stjäla l. sniket lura till sig ngt. Snylta sig till en middagsmåltid. Nordforss (1805). Denna tjufaktiga taktik, som på sanningens bekostnad snultade sig till vigt och anseende. Kullberg Domaren 188 (1842). Ericson Fågelkås. 1: 62 (1906; om kråkor). Det är något tragiskt med en gammal skäggig man som själv ej har fått några barn, när han försöker snylta sig till litet ömhet av andras. Krusenstjerna Fatt. 1: 60 (1935).
SNYLTA ÅT SIG10 4 0. till 1 c: snylta till sig. Präster och djäknar sjöngo .. vid grafven, men .. (det) klagades .. öfver att objudna präster trängde sig in bland de tingade för att snylta åt sig en obehörig andel af sångarlönen. EAKarlfeldt i 3SAH 24: 147 (1909).
Ssgr (i allm. till 2): A: SNYLT-BI. entomol. getingbi; jfr humla. SvDjurv. 297 (1903).
-DJUR. snyltande djur; i sht: djur som lever parasitiskt i annat djurs boning l. (vanl.) lever på l. i annat djur l. människa l. växt, parasitdjur, parasit (se d. o. 2, 2 slutet). Holmström Ström NatLb. 4: 6 (1852). Råttor och andra små snylt- och skadedjur. Ericson Fågelkås. 1: 122 (1906).
-GALLSTEKEL~020. entomol. gallstekel som lägger sina ägg i andra gallbildningar (där larverna lever som snyltgäster); särsk. i pl. om grupp inom gallsteklarnas familj, vars medlemmar kännetecknas av sådant parasitärt levnadssätt. 2NF 9: 642 (1908).
-GLADA. zool. (den i Afrika levande) gladan Milvus ægypticus Gmel. (som visar stor fräckhet l. tjuvaktighet när det gäller att skaffa sig föda), parasitglada, egyptisk glada. 1Brehm 2: 309 (1875). Sjöstedt Västafr. 83 (1904).
-GÄST, se d. o. —
(1) -KARL. (numera föga br.) snyltare (se d. o. 1). Weise 1: 158 (1769).
-KRÄFTA. (numera föga br.) parasitkräfta. Nordforss (1805). Holmström Ström NatLb. 4: 26 (1852).
-LIV. till 1: liv ss. snyltare l. präglat av snyltande, parasitliv; äv. (numera bl. mera tillf.) till 2: liv ss. parasit, parasitism. Levertin Eschricht 1: 85 (1858). Då snyltlifvet bland djuren är lättast att iakttaga och (osv.). LfF 1912, s. 114. Ingen vill läsa reklamtryck, men annonsörerna köper plats i tidningar vi vill läsa. Detta snyltliv på människors intresse för andra saker är reklamens livsvillkor. Lindqvist Reklam. 17 (1957).
-MAL. (†) om kvalster som parasiterar på djur; jfr mal, sbst.2 1 c. Snyltmalen, som är utan ögon, finnes i olika arter på hundar, flädermösz, foglar, insekter och andra djurarter. Holmström Ström NatLb. 4: 23 (1852).
-ROT. bot.
1) (numera föga br.) om (den lilla, rothår o. rotmössa saknande) roten hos parasitisk växt, vilken tränger in i värdväxten o. därifrån upptar näring. Lundström Warming 101 (1882).
2) (parasitväxt av) släktet Orobanche Lin. (vars rötter suger näring ur andra växters rötter); äv. i speciellare anv.: växten Orobanche major Lin. Fries BotUtfl. 3: 233 (1864). SvNat. 1917, s. 150 (i speciellare anv.).
Ssgr (till -rot 2, bot.): snyltrots- l. snyltrot-art. VäxtLiv 2: 259 (1934).
-släkte(t). släktet Orobanche Lin. ArkBot. II. 1: 17 (1904).
-växt. växt tillhörande familjen Orobanchaceæ (vars medlemmar hämtar sin näring från andra växters rötter); i sht i pl., om familjen. NormFört. 16 (1894).
-RÖNN. (snylt- 1936. snylte- 1885) (numera föga br.) rönn som växer på (otillgängliga platser o.) tak l. i ruttna träd o. d. Landsm. VI. 1: 35 (1885). GotlOrdb. 208 (1936).
-STEKEL. (numera mindre br.) entomol. parasitstekel. Rebau NatH 1: 626 (1879). BokNat. Liv. 325 (1951).
-SVAMP. (numera mindre br.) bot. parasitsvamp. LAHT 1879, s. 165. Rig 1943, s. 84.
-VIS. (numera föga br.) likt l. som en snyltgäst. Jo! sina ungar / Slungar / Han (dvs. göken) uppå snyltvis i grannarnas kök. Sehlstedt 3: 112 (1867).
-VÄXT. (numera nästan icke i botaniskt fackspråk) snyltande växt, parasitväxt; jfr snylte-växt. Agardh Bot. 2: 162 (1832). särsk. bildl. I höflighetens, sällskapsvanans lösa dyjord växer dilettantismen ut till ett nät af sega snyltväxter, som lura på familjelifvet och samhället. Idun 1888, s. 214.
-ÖRT. (numera bl. mera tillf.) snyltande ört (särsk. bildl.); förr äv. i speciellare anv.: snyltrot (se d. o. 2). Hartman Fl. 66 (1849). (Röda korset) sträcker sina grenar / som världsträd öfver land och haf. / Dess friska skott, som uppåt sträfva, / ej våldets snyltört skall förkväfva. Flensburg Sång. 217 (1915).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SNYLTE-GÄST, se snyltgäst.
-RÖNN, se A.
C: (1 a) SNYLTNINGS-BROTT. jur. brott bestående i snyltning. SvD 1973, nr 225, s. 1.
Avledn.: SNYLTARE, om person m.//ig., om djur m. l. r., om växt r. l. m.
1) till 1: person som snyltar; snyltgäst; parasit. Schultze Ordb. 4638 (c. 1755). Humanisterna hafva drömt sig likadana sötebrödsdagar som under Nikolaus V, men Pius (II) rensar tvärtom kurian från dess öfverflöd på latinska skrifvare och snyltare. Söderhjelm ItRenäss. 40 (1907). Hon (dvs. hustrun) ska förtjäna på mig och inte jag på henne, jag är ingen snyltare på hennes diversehandel. Siwertz ResK 60 (1929). Johnson DrömRosEld 93 (1949).
2) [bildl. anv. av 1 l. till snylta, v. 2] om djur; särsk. (numera bl. mera tillf.): parasit. (Baderskan som såg att en mygga) satte sig på herr Stens blottade skuldra .. stannade i sitt arbete och iakttog med nästan häpnad, hur den objudne snyltaren åderlät den fina herren. Strindberg SvÖ 1: 56 (1882). Vissa grupper af (djur-)parasiter äro karakteristiska såsom snyltare hos vissa grupper af värddjur. FoFl. 1916, s. 95. De gaddlösa drönarnas skara, / snyltare, som i sin slöhet förtära, vad bina i kupan / samlat. Hellquist Hes. 17 (1923). NatLiv 2: 317 (1930; om parasitsvamp). En påpasslig skara av växtvärldens snyltare på det mänskliga arbetet, ogräset. Därs. 467 (1931).
SNYLTERI, n. till 1, 2, om handlingen att snylta (till sig ngt) l. uppträdande l. tillvägagångssätt som innebär att man snyltar (till sig ngt), snyltande. (Sv.) Snulteri, Snylteri, .. (lat.) Parasitatio, ars parasitica. Schultze Ordb. 4638 (c. 1755). Är det inte snylteri då folk springer och lånar ens böcker? Säger man nej, är man ogin. DN(B) 1961, nr 3, s. 9.
SNYLTING, i bet. 1 m.//ig., i bet. 2, r. l. m.
1) (†) till 1: snyltare (se d. o. 1), snyltgäst; anträffat bl. i ssgn MIDDAGS-SNYLTING.
2) bot. till 2: parasitsvamp av släktet Hypomyces Fr. (Tul.); ss. senare led i ssgrna röd-, svamp-snylting.
Spoiler title
Spoiler content