GLANA gla3na2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. glana, stirra, äv.: lysa svagt; jfr d. dial. glane, stirra, nor. glana, stirra, äv.: lysa, nyisl. glan, glans; besläktat med GLANS, GLO; jfr GLAN]
(bygdemålsfärgat, starkt vard.) stirra med uppspärrade ögon, glo; förr äv. allmännare: titta, se sig om. Har en glannat lite kring i verlden som han, så får en hålla fyr me' flicker af alla di slag. Jolin Mjölnarfr. 21 (1865). Dalin Synon. 228 (1925; angivet ss. dialekt).
