SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GLASMÄSTARE gla3s~mäs2tare, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(glas- 1526 osv. glase- 1635—1640)
Etymologi
[fsv. glasmästare, tillvärkare av glas, äv.(?): person som infattar glas; av GLAS o. MÄSTARE]
person som (själv l. med hjälp av anställda biträden) sätter in rutor i fönster l. överhuvud utför sådant arbete vid vilket avpassade glasskivor komma till användning (ss. inramning av tavlor o. d.); förr äv.: person som tillvärkar glas. OPetri Tb. 85 (1526). Till Erich dalekarl, att han skynder then glasmestere till Ulffvesundh, som på Gripzholm är. GR 26: 768 (1556; om person som sätter glasrutor i fönster). (Sv.) Glaasmästare. (t.) Glaszmacher. (lat.) Vitrarius. Schroderus Dict. 49 (c. 1638). ArbB 192 (1887). — särsk. [jfr motsv. uttr. i d.] (vard., skämts., numera mindre br.) din far var ingen glasmästare, var far din glasmästare? o. d., yttrande som riktas till en (yngre) person som skymmer l. står i ljuset för ngn: du är icke (tror du att du är) gjord av glas, du är icke (tror du att du är) genomskinlig. Schulthess 495 (1885). Landsm. V. 5: 248 (1886; anfört fr. Sv. o. Finl.).
Anm. I vilken utsträckning bet. ”tillvärkare av glas” förekommit, är omöjligt att avgöra, då språkproven knappast lämna ngn ledning; jfr dock ovan slutet samt ssgn -TVÅL. Ännu hos Lindfors (1815) översättes glasmästare i första rummet med lat. vitriarius, först i andra med fenestrarius; Cavallin 2: 1344 (1873) återger lat. vitrarius bl. med ”glasblåsare”, ”glasfabrikant”, icke med ”glasmästare”.
Ssgr: GLASMÄSTAR(E)-ARBETE~020, äv. ~200. —
-BLY. (numera bl. tillf.) bly användt av glasmästare vid infattning av fönsterrutor. Rudbeckius MemQuot. 75 b (1632). —
-BLY-VIND. (förr) glasvind. BoupptSthm 1682, s. 893 a Bil. (1683). —
-GESÄLL. BoupptSthm 23/7 1668. —
-HAMMARE. lätt hammare med liten ban, använd vid fastspikandet av de små stift med vilka en fönsterruta, ett tavelglas o. d. fastsättes. Möller (1745; under besaigue). —
-KITT. fönsterkitt. Eneberg Karmarsch 1: 214 (1858). —
-SILL. (i vissa trakter) smörgåsbordsrätt bestående av i bitar skuren sill inlagd i ättika med kryddor och grönsaker. —
-SKRÅ. (förr) Lind (1749). —
-STEN. (†) diamant för glasskärning. Wollimhaus Ind. (1652). Lind (1749; under schmergel). —
-TVÅL. (knappast br.) = GLAS-SÅPA. Ekenberg (o. Landin) (1890). —
-VIND. (förr) glasvind. Lind (1749; under bley-rad). —
-VÄRKSTAD. —
-YRKE(T). —
-ÅLDERMAN. (förr) BoupptSthm 29/5 1675. —
-ÄMBETE~020 l. ~200.
1) (förr) glasmästarskrå. MeddNordM 1893—94, s. 4 (1585). Lind (1749; under glaser-amt). MeddNordM 1901, s. 263.
2) (†) glasmästaryrke. Sohnen är satt at lära GlasmestareEmbetet. BoupptSthm 14/7 1675.
Avledn.: GLASMÄSTERI1004, äv. 3~002, n. glasmästarens konst l. yrke; äv.: firma för utförande av glasmästararbeten. LAHT 1881, s. 40.
Ssg: glasmästeri-affär.
Spoiler title
Spoiler content