publicerad: 1929
GLASÖGA gla3s~ø2ga, n.; best. -t; pl. -on -on.
1) (i folkligt spr.) om öga på djur (häst, hund osv.) vars rägnbågshinna är ytterst svagt färgad, glosöga; äv. i fråga om människa som har ögon med glasartad blick. Florman HästKänned. 75 (1794). Sjöstedt Husdj. 2: 17 (1862).
2) konstgjort öga av glas; särsk. om emaljöga som för utseendets skull insättes i ögonhålan i st. f. ett skrumpet o. borttaget naturligt öga. Keyser Kemien 2: 278 (1871).
3) i pl. (jfr anm.): redskap bestående av två (infattade l. oinfattade, optiska) glas förenade gm en båge l. fjäder l. dyl., vilka, satta med bågen vilande på l. med fjädern klämd över näsan, användas för höjande av brukarens synskärpa l. ögats skydd; nästan bl. om det slag som har båge o. som fasthålles i sitt läge av två över öronen vilande skalmar; jfr PINCENÉ. Ett par glasögon. Glasögon med guld-, sköldpaddsbågar. Guldbågade glasögon. Färgade glasögon. Sätta på (sig), taga av (sig) glasögonen. Starka, svaga glasögon, med stark resp. ringa förstoring resp. förminskning. Använda, bära, i sht förr äv. bruka glasögon. Om du än wille påsätta glasögonen, så stora som en karbottn, skulle du icke i hela Biblien blifwa warse den minsta bokstaf, som det förbiuder. Raimundius HistLiturg. 46 (i handl. fr. c. 1532). Synnan falerar mig och, så jag inte kan lessa eller skrifua utan glasögon, dem jag aldrig hafuer trot at bruka. OxBr. 11: 57 (1631). Prosten sköt glasögonen upp i pannan och såg skarpt forskande öfver till den gamla kvinnan. Lagerlöf Drottn. 261 (1899). Mången, som (skyr) .. glasögon, griper resignerad till pince-nezen. VL 26/4 1908, söndagsnr s. 8. — jfr BIL-, GULD-, KONSERV-, PUNKTAL-, SKYDDS-, SNÖ-GLASÖGON. — särsk.
a) [jfr sätta brillor på ngn o. d.] (†) i uttr. sätta glasögon på ngn, föra ngn bakom ljuset, driva gäck med ngn; stå med glasögon, stå som en narr o. d. Sätt icke glasögen på wår Herra. Balck Es. P 8 a (1603). Jag måste nu stå med glasögon i så hög ålder. VDAkt. 1759, nr 140. (Vi rådgjorde) huru vi skulle sätta glasögon på en upblåst karl i vårt Sällskap. Weise 1: 291 (1769).
b) i bild, i uttr. se (ngt) med l. genom så l. så beskaffade glasögon l. med l. genom (förr äv. ur) (ngns) glasögon, betrakta (ngt) så l. så l. på samma sätt som (ngn) o. d. Leopold (SVS) II. 1: 19 (1775). Väl göra Ni allehanda Sottiser deruppe (i Sthm), åtminstone sedda ur de glasögon vi nyttja här på bondlandet. Tegnér (WB) 4: 496 (1824). Hvad var det i själfva verket, som fyllde den finska studentens lif, om man betraktade det utan idealiserande glasögon? Söderhjelm Brytn. 166 (1901). Tidens sätt att se den nordiska forntiden genom främmande, ossianska glasögon. Blanck NordRenäss. 308 (1911).
c) i bildl. uttr. i vilka behovet av glasögon användes som symbol för bristande inre skarpsynthet. At the .. icke satte glasögonen rätt vppå. PErici Musæus 2: 286 b (1582). Iag undrar mykket på at Plinius så löper / I Blindan och sig ej it paar Glaas-Ögon köper. Spegel GW 152 (1685). Det behöfdes ej glasögon för att se, huru det skulle aflöpa med journalen. SÖdmann (1816) hos Böttiger 5: 80.
4) (†) i pl. (jfr anm.), om kikare, tub, mikroskop o. d. Jagh troor wist han steller Nativitet, / Ty medh tw Glasöghon tå seer han op / Och Skådar fliteligh Himmelens lop. Messenius Disa 5 (1611); möjl. till 3. Perspectiff, (eller Glaszögon). Schroderus Comenius 769 (1639). Ett slags Glasögon, som giöra de minsta ting, som någonsin finnas kunna, så stora .. at (osv.). Bliberg Acerra 374 (1737).
Anm. till 3 o. 4. Stundom (numera bl. tillf.) användes äv. i dessa bet. sg. om det ena av de i ”glasögonen” ingående ögonglasen resp. (förr) ”rören” (på kikaren); jfr språkprovet fr. 1611 under 4 samt Östergren (1925).
Ssgr (i allm. till 3): A (†): GLASÖG-FODER, -HANDLARE, -MAKARE, se B.
-FODER. (-ög- c. 1755. -ögon- 1668 osv.) (†) glasögonfodral. BoupptSthm 15/6 1668. Schultze Ordb. 1222 (c. 1755). —
-FORMIG. i sht arkeol. om spänne. AtlFinl. 31: 10 (1899). Ett bronsspänne, bildadt af tvänne af en båge förenade runda skifvor, hörande till den grupp af spännen, som i den fornnordiska arkeologien fått det rätt betecknande namnet glasögonformiga. PT 1908, nr 240 A, s. 3. —
-GLAS. (-ögon- 1836 osv. -ögons- 1802) (optiskt) glas av det slag som användes i glasögon; äv. koll. Alm(Sthm) 1802, s. 47. —
-HANDLARE, äv. -HANDLANDE. (-ög- 1749. -ögon- 1749 osv. -ögons- 1825) (numera bl. tillf.) jfr OPTIKER. Lind (1749; under brillen-mann). ÖoL (1852). —
-MAKARE. (-ög- 1749. -ögon- 1640 osv. -ögons- c. 1755—1825) (numera bl. tillf.) jfr OPTIKER. Linc. (1640; under specularius). Dunér Sol. 25 (1893). —
-ORM. (-ögon- 1793 osv. -ögons- 1843—1923) benämning på till giftsnoksläktet Naja Laur. hörande ormar, särsk. på den i södra Asien levande arten Naja tripudians Merr., som på ”hattens” ryggsida har en glasögonlik teckning; kobra. Nemnich Naturg. 1: 1120 (1793). Egyptiska glasögon-ormen (Naja haje). Thorell Zool. 2: 199 (1861). FoFl. 1910, s. 42.
C (mindre br.): GLASÖGONS-BÅGAR, -FODRAL, -GLAS, -HANDLARE, -MAKARE, -ORM, se B.
Avledn.: GLASÖGD, p. adj.1 (†) till 1: som har ”glasöga” l. ”glasögon”. IndSuec. (1641). Somlige tro det vara mycket förmånligt för hästens syn at han är glas-ögd och at sådana ögon äro de bästa. Florman HästKänned. 75 (1794). Dalin (1852). —
GLASÖGAD l. GLASÖGD, p. adj.2 (-ögad 1809. -ögd c. 1860 osv.) (skämts., föga br.) till 3: som bär glasögon. LHammarsköld (1809) hos Hjärne DagDrabbn. 383. ELundgren (c. 1860) hos Nordensvan Lundgren 89.
Spoiler title
Spoiler content