SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GLIMRIG glim3rig2, adj.2
Etymologi
[efter t. glimmerig; till GLIMMER, sbst.2]
geol. o. miner. glimmerhaltig; numera i sht i ssgr: som innehåller (så l. så många) glimmerarter. En fet glimrig Talkart. Bromell Berg. 55 (1730). En grå glimrig qvartsblandad lerskiffer. Rinman 1: 749 (1788). Östergren (1925; angivet ss. förekommande ibland). — jfr EN-, TVÅ-GLIMRIG.
Spoiler title
Spoiler content