geol. o. miner. glimmerhaltig; numera i sht i ssgr: som innehåller (så l. så många) glimmerarter. En fet glimrig Talkart. Bromell Berg. 55(1730). En grå glimrig qvartsblandad lerskiffer. Rinman 1: 749(1788). Östergren(1925; angivet ss. förekommande ”ibland”). — jfr EN-, TVÅ-GLIMRIG.
