SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GLINDRA glin3dra2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[till GLINDRA, v.; med avs. på bet.-utvecklingen jfr GLÄNTA, sbst.1]
(bygdemålsfärgat i vissa trakter) öppning i skogen, glänta. Auerbach (1908). Östergren (1925; angivet ss. landsdelsord).
Spoiler title
Spoiler content