GLOPP, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. glåp, gap, äv. (i Finl.): sund, havsbukt m. m., motsv. nor. dial. glop, hål, gap, öppning; av en stam glup-, vara öppen (se GLOPPA); jfr sv. dial. (Västerb.) glöp, öppning, samt GLOPP, sbst.2]
(i Finl., bygdemålsfärgat) sund; utlopp från en mindre fjärd till en större; havsbukt; vidgad öppning mot havet. VetAH 1807, s. 172. Mellan de två största landen har en ordnande försyn öppnat ett brett glopp. Mörne Strandb. 1: 9 (1915). Det breda, djupa gloppet, som leder till infjärden. Därs. 13.
