GLOSSATOR glosa3tor2, m.||ig.; best. -n; pl. -er glos1atω4rer.
Etymologi
[jfr t. o. eng. glossator; av mlat. glos(s)ator, avledn. av glos(s)are (se GLOSSERA); jfr fr. glossateur]
(i fråga om ä. förh.) författare av glossor; kommentator. Schroderus Os. 2: 709 (1635). Almquist ÄrftlBesittnJord 57 (1929).
