SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GLOSSERA glose4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, förr äv. GLOSERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING (†, PJGothus Os. 237 (1603), Carl IX Swar P 4 a (1606)).
Ordformer
(glos- 15271847. gloss- 1552 osv.)
Etymologi
[jfr t. glossieren, fr. gloser; av mlat. glos(s)are; till GLOSA, sbst. — Jfr GLOSSATOR]
1) (i fråga om ä. förh.) förse (en text o. d.) med förklarande glossor; kommentera; förr äv.: utlägga, uttyda; jfr GLOSA, v.1 1. OPetri PEliæ e 3 b (1527). Then Propheten Ieremia til förstå behöffuer man icke mykin glosering. FörsprJer. (Bib. 1541). En Upsalavicar (på 1300-talet) äger bland andra böcker en bibel och en glosserad Mattheus. Reuterdahl SKH II. 2: 580 (1850).
2) (†) i utvidgad anv., med avs. på händelse l. förhållande o. d.: kommentera, utlägga, göra (klandrande) utläggningar av, klandra, kritisera; äv. i uttr. glossera om l. över (ngt l. ngn); jfr GLOSA, v.1 2. Hans Kon. M:ttz regimentte (blev) .. till thett wärste gloserett och interpreteret. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 74 (1539). De .. glossera öfwer hwad händt. MStenbock (1713) hos Loenbom Stenbock 4: 150. Man glosserar .. hvarjehanda om Riksdagsmän, som aldrig öppna munnen. Wallmark Resa 32 (1819). När jag skrifver härnäst, hoppas jag hafva mera maktpåliggande saker att omtala och glosera. Palmær Eldbr. 215 (1847).
Spoiler title
Spoiler content