publicerad: 1929
Ordformer
(glufs- 1773 osv. glofs- 1747)
Etymologi
[sv. dial. glufsa, glöffsa; jfr nor. dial. glufsa, glyfsa; antingen s-avledn. av glŭp-, p. pf.-stammen i GLUPA, eller ljudhärmande bildning; jfr GLUFFA, v.1—2]
(starkt vard.) äta glupskt, sluka (i sig); jfr GLUFFA, v.1; särsk. i förb. glufsa i sig10 4 0. Linné Vg. 62 (1747). Sahlstedt (1773; angivet ss. vard.). Högberg Jim 64 (1909).
Spoiler title
Spoiler content