SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GLUPSK glup4sk, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-esk 16891702. -isk 1637c. 1747. -sk c. 1585 osv. glups(z) Palmcron SundhSp. 378, 395 (1642); glupst, n. sg. Palmcron SundhSp. 80 (1642), Moberg Gr. 99 (1815; angivet ss. förekommande i talspr. i dagliga umgänget))
Etymologi
[jfr d. glubsk, ävensom mnt. glūpesch (nt. glūpsch), lurande; avledn. av GLUPA]
1) lysten efter rov l. föda, rovlysten; numera i sht: som girigt slukar födan; omåttlig i förtärande av mat (o. dryck); äv. bildl. Äta glupskt. Schroderus Lex. 81 (1637). Wargen är ett fråssigt, rifwande och glupiskt Diur. IErici Colerus 1: 15 (c. 1645). Jag var rätt glupsk på sötsaker och tårtor. Wallin Bref 72 (1846). De ogudaktigas mun är glupsk efter orätt. Ordspr. 19: 28 (öv. 1897; äv. i Bib. 1917). Vissa alltför glupska turister, som energiskt rusa från det ena till det andra för att se, se, allt. Larsson Kunsk. 37 (1909). — särsk. i överförd anv., om hunger o. d.: glupande. En laxöring kokades och förtärdes genast med den glupska appetit, som utmärker fiskareLappen. Læstadius 1Journ. 438 (1831). Glupsk hunger. Auerbach (1908).
2) (numera föga br.) i allmännare anv.: lysten, sniken, vinningslysten. Sylvius Curtius 534 (1682). Glupske effter penningar. Fernander Theatr. 170 (1695). Ville de lemna sin egendom och förråd til en glupsk grannes girighet. Celsius G1 1: 122 (1746). Glupsk efter makt. Silverstolpe i 1SAH 4: 158 (1791, 1809). Glupske arfvingar. Svedelius i SAH 55: 302 (1878). — särsk. (†) om handling o. d.: som vittnar om l. bestämmes av snikenhet o. vinningslystnad. Bedrijffua itt glwpskt Judakram .. på fattiga almogen. AAAngermannus VtlDan. Förspr. c 4 a (1592). Tessin Bref 1: 330 (1753).
3) (†) ivrig att angripa, stridslysten; särsk. i uttr. glupsk på ngn, ivrig att anfalla ngn. De dannsche .. / .. haffve varitt på dhe svensche fast vreda och glupske. HH 20: 176 (c. 1585). Möller (1790).
4) (vard.) i allmänt förstärkande bet.: omåttlig, ofantlig, väldig, kolossal; särsk. om krav, pänningsumma o. d.: oblygt l. omåttligt tilltagen, alltför stor l. dryg. Han begärde ett glupskt honorar, en glupsk summa. Ta glupskt betalt. Glupska priser. Förtjäna glupskt (med pängar). Jag behöfde mycket heller .. arbeta ensam, än blifva förderfvad med alt för glupsk Adjuncte lön. VDAkt. 1784, nr 86. Här är nu glupskt ledsamt. Tegnér (1803) hos Wrangel TegnKärlekss. 260. A. (hade) blifvit beslagen med .. glupska osanningar. Liljecrona RiksdKul. 405 (1841). Glupsk tur. Auerbach (1908).
Avledn.: GLUPSKHET, r. l. f.
1) till 1; äv. bildl. Wollimhaus Ind. (1652). Carlstedt Her. 3: 287 (1833). Nyblom Twain 1: 72 (1873; bildl.).
2) (föga br.) till 2: snikenhet, vinningslystnad. Tessin Bref 2: 141 (1754). Kindblad (1871).
Spoiler title
Spoiler content