SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GLUTAMIN glut1ami4n l. glɯ1-, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. glutamin, eng. glutamine; bildat av GLUTEN o. AMID med den i kemiska ämnesnamn vanliga ändelsen -in]
kem. benämning på en i sht i groddplantor ofta förekommande omsättningsprodukt av proteinämnen. BotN 1898, s. 94. Euler Växtk. 1: 200 (1907).
Ssg: GLUTAMIN-SYRA, r. l. f. kem. NF (1882). Glutaminsyra, .. en af Ritthausen upptäckt tvåbasisk aminosyra .., bildas ur glutamin och ägghvita. 2NF (1908).
Spoiler title
Spoiler content