SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GLÄDJELIG glä3djelig2 l. GLÄDELIG glä3-delig2, adj.
Ordformer
(gläd- 1769. gläde- 16261899. glädje- (-die-) c. 16001925. -ligit, n. sg. 1769)
Etymologi
[jfr d. glædelig; avledn. av GLÄDJA o. GLÄDJE]
(numera bl. ngn gg arkaiserande) glädjande, glädjebringande; i sht om tilldragelse, förhållande, underrättelse o. d. Är det migh glädieliigt / at iagh skal winna thet wiff. PolitVis. 43 (c. 1600). Att hon .. finge underrätta Konungen om denna glädeliga nyheten. Lovén Folkl. 50 (1847). Jag vet fullväl hvad jag gör. — Det är glädeligt att höra. Elkan Hall 293 (1899). Östergren (1925; angivet ss. skr., mindre vanl.). (†) Ljuset glädligit är. Nicander Minn. 25 (1769).
Spoiler title
Spoiler content