SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GNED, sbst.1, r. l. f.; best. -en (Anm. Formerna gnean (CupVen. B 2 a (1669)), gnea (Brobergen) representera en dialektiskt förekommande utveckling av svagtonigt -en); pl. -er.
Ordformer
(gne 1669 (: gnean, sg. best.)1708 (: gnea, sg. best.). gned(h) 1658 (: gnedher, pl.)1678 (: gneden, sg. best.))
Etymologi
[sv. dial. gne, f., vana, sätt; av ett gnai̯ð-, f., bildat på det starka avljudsstadiet av stammen i GNIDA, l. (med genusväxling) av ett gnĭð, n., o. urspr. samma ord som GNED, sbst.2]
(†) vana, (invant) sätt, slentrian, ”trall”; jfr GNED, sbst.2 2, o. GNIDA I 1 c. RARP 6: 336 (1658). (Österrike) trädde åther på sin gamble gneedh. Därs. 7: 183 (1660). The giöra intet kruus, men bruka gambla gnea. Brobergen 113 (1708).
Spoiler title
Spoiler content