[sv. dial. (Smål.) gnist; sannol. till GNISTA, sbst.]
(i vissa trakter, starkt vard.) ss. förstärkningsord, uttryckande synnerligen hög grad av ngt; särsk. i förb. gnist befängd l. rasande, alldeles befängd l. rasande; jfr GNISTRA, v.1 4, o. BLIXT 4. Det vore väl gnist ända elfvalödigt .. om jag inte skulle få slut på det här. Fröding Brev 22(1881). Linder Regl. 178(1886).
SAOB
