SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GNYST, sbst.2, r. l. m., best. -en; pl. -ar (VDAkt. 1723, Syneprot. F III 7, Därs. 1725) l. -er (VDAkt. 1734, Syneprot. F III 7); äv. GNYSTE, sbst.
Ordformer
(gnyst 16751781. gnöst 16791756. gnost 1796 (sannol. felaktigt för gnöst). gnyste 1712c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. gnyst, gnyste, gnöst, utbygge vid loge l. lada, avstängt foderrum i ladugård; jfr nor. gnust, kubb, gnustra, knutig utväxt på trä (med parallellformerna knust resp. knustra, av samma stam som sv. dial. knyst, knota, knöl, o. med annat avljudsstadium KNÖS, liten kulle)]
(†) mindre, till förvaringsrum avsett utbygge på vägg av en byggnad; i sht om dylikt ss. förvaringsrum för foder avsett utbygge på lada. VDAkt. 1675, nr 225. En Logelada med 2:ne Golf och gnöst å ena sijdan. Därs. 1724, Syneprot. F III 7. Sielfva smedian med en liten gnyst ther hos, hvarvti man kan hafva kål, och them innom lås och nyckel förvara. Broocman Hush. 2: 41 (1736). Boije Landth. 287 (1756). Livin Kyrk. 136 (1781). — jfr: Den så kallade Gnosten eller Fähuset är odugeligt, och skall ombyggas. VDAkt. 1796, nr 257.
Spoiler title
Spoiler content