SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GNYLTA gnyl3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. gnylta, gnölta, gnullta, grymta, enträget bedja; jfr nor. dial. gnyltra, hosta mycket; sannol. bildat till det svaga avljudsstadiet av stammen i GNÄLLA]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) Arvidi 84 (1651).
1) grymta. (Grisen) grymtade och gnyltade och pep. Wester Reymont Bönd. 1: 60 (1920).
2) ”gnöla” (se d. o. 4). (Han) Gnyltar som en tiggare utanför kyrkporten. Wester Gorki Värld. 351 (1918).
Spoiler title
Spoiler content