GONIOMETER gon1iome4ter l. -iå- l. -iω-, r.; best. -n; pl. -metrar.
Ordformer
(goni- 1825 osv. gony- 1810—1847)
Etymologi
[jfr t. o. eng. goniometer, av fr. goniomètre, av gr. γωνία, vinkel (se -GON, sbst.2), o. μέτρον, mått (se METER)]
fys. instrument som användes vid uppmätning av kantvinklar (i sht å kristaller), vinkelmätare. FKM 3: 277(1810). Fock 1Fys. 286(1859). 2NF 35: 759(1923).
