SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GRACE gra4s o. (numera bl. i bet. 1 o. 2) GRATIE gra4tsie, i bet. 1 o. 3 r. l. f. (f. Lindfors (1815), Lundell; m. Dalin (1852), Björkman (1889)), i bet. 2 f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(grace 1655 osv. gras c. 17101716. gratie (grazie) 1651 osv. gracie 19001914. gragie KKD 11: 170 (1710))
Etymologi
[jfr t. grazie; av fr. grâce resp. lat. gratia, nåd, behag. — Jfr GRACIÖS, GRATIS]
1) behag (se d. o. II 2), charm. Swedberg Schibb. 274 (1716). (Guvernanterna lära sina elever) at med grace läspa fram et ma chere Soeur. SP 1780, s. 330. När man icke kan lefva längre, så är det det bästa man kan gjöra att dö med grace. Leopold (SVS) II. 1: 139 (1782). Din växt var full af gratie. Fröding Stänk 136 (1896). Hagberg VärldB 14 (1927). — (†) i pl.: behag. Thorild Gransk. 1784, 1: 63. En vacker qvinna skall alltid anse den oartig, som inför henne uphöjer en annans gracer. Elgström Frunt. 73 (1809). Lindfors (1815).
2) i den romerska mytologien: var särskild av de tre ”behagets” gudinnor, beskyddarinnor för o. givarinnor av allt ädelt, skönt o. behagligt (motsv. den gr. mytologiens ”kariter”); äv. (i sht i vitter stil) oeg. o. bildl., särsk. om vacker kvinna. De tre gracerna. Stiernhielm Parn. 3: 4 (1651, 1668). Venus hade födt de tre Gratier eller Täckhetz Gudinnor, hvilcka henne ock stadigt fölgde. Ehrenadler Tel. 345 (1723). En qvinna, som Gratierna förgätit. Elgström Frunt. 44 (1809). (Madonnan på tavlan var) så okunnig om sitt behag, att hon lika litet kunde jemnföras med den moderna grazie, som vet huru allt skall till hälften döljas, som med den antika, hvilken på anständigt sätt var naken. Almqvist Amor. 21 (1839). Mellin SDikt. 254 (1852).
3) ynnest, gunst; numera nästan bl. konkretare: ynnestbevis, (beviljad) förmån. Åtnjuta en särskild grace. Visa ngn en grace. Utbedja sig en grace av ngn. (Han) hade .. ingen Rätt, uthan det war een pure gratie. RARP V. 2: 41 (1655). (Koketten) delar sina gracer i oändligt små portioner. Rademine Knigge 2: 71 (1804). Jag (har) aldrig begärt någon grace för mig själf eller mina släktingar. De Geer Minn. 2: 110 (1892). — särsk.
a) i vissa numera obr. uttr. (jfr b): vara l. stå i grace, stå i gunst, åtnjuta ynnest. Carl XII Bref 33 (1699). Han var i mycken grace hos Mademoiselle Carnaval. Säfström Banquer. X 1 a (1753). CFDahlgren (1824) hos Thomander TankLöj. 127. hava (en) grace, åtnjuta (en) ynnest. Lucidor (SVS) 123 (1669). Swedenborg RebNat. 1: 301 (1720). hava grace för ngn, vara välvilligt stämd mot ngn. Dahlberg Lefn. 31 (c. 1755; uppl. 1911). göra ngn (en) grace, låta ngn åtnjuta (en) ynnest. 2RARP 4: 269 (1726). FTersmeden (1809) i HT 1918, s. 184. rekommendera sig i ngns grace, se REKOMMENDERA.
b) (†) övergående i bet.: nåd; i uttr. gunst och grace. Af gunst och grace. VDAkt. 1685, nr 133. 2RARP 5: 34 (1727).
Ssg: (1) GRACE-FULL. (†) behagfull. Polyfem IV. 1: 3 (1811). Tranér Anakr. 173 (1829, 1833).
Spoiler title
Spoiler content