publicerad: 1929
GRADATION grad1atʃω4n, äv. gra1-, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr d., t., eng. o. fr. gradation; av lat. gradatio, avledn. av ett först i mlat. påvisat gradare (se GRADERA)]
användt ss. vbalsbst. till GRADERA.
1) indelning i grader efter storlek, mängd, intensitet o. d.; stundom närmande sig bet.: uppskattning, värdering, värdesättning; jfr GRAD, sbst.1 2 o. 3, samt GRADERA 1. PH 6: 4114 (1756). Jag vill försöka att upprätta en Scala på renlighet hos åtskilliga folkslag ... Jag vet rätt väl, att sådana gradationer tadlas och stundom rätt illa anses. SP 1809, nr 1, s. 2. En sådan gradation af brott och straff. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 105 (1852). Östergren (1925). — jfr BETYGS-GRADATION.
2) (mindre br.; se dock b o. c) gradvis skeende stegring l. fallande i styrka l. intensitet l. mängd o. d., gradskillnad; jfr GRAD, sbst.1 2 o. 3. Stads-högfärden sätter ännu et ganska olika värde på Monsieur, le Sieur, le nommé &c. deri är en gradation, hvars skilnad icke undfaller våra Borgares fina öron. EP 1792, nr 12, s. 4. Då förnuftet, hvars upgifter alltid äro objectiva, fordrar en fullkomlig och oafbruten gradation, måste den äfven gifvas i naturen. LittT 1796, s. 215. PedT 1902, s. 372. (†) Vid hvart steg bör man kiänna för sig, skrida fram till ändamåhlet igenom gradationer och småningom. Höpken 2: 693 (1775). — särsk.
a) (numera knappast br.) om stegring i uttryckssätt, klimax. Högädle Herr Professor, Min högtärade Herr Bror (och för at gjöra min gradation fullkomlig) Min välgörare och bästa Vän. Leopold (1779) i 2Saml. 6: 150 (i brevöverskrift). 2NF (1908).
b) (fullt br.) fotogr. om förhållandet mellan den å ett ljuskänsligt material erhållna värkan o. den därtill använda ljusmängden. KemT 1907, s. 4. BonnierKL (1924).
c) (fullt br.) konkretare, närmande sig bet.: nyans, nyansering; äv.: grad. De fina gradationer, som gifva en menniskja så mycket företräde fram för en annan. SP 1780, s. 513. Smergelns olika gradationer fås: de gröfre genom olika fina sigtar, och de finare genom slamning. Berzelius Kemi 3: 348 (1818). Emellan dessa båda ytterligheter ligga otaliga gradationer. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 264 (1853). Ögat hos en ringmask, insekt, bläckfisk, vertebrat äro alldeles inga gradationer af ögat, utan olika typer, olika ögon. Quennerstedt Agnost. 40 (1888).
3) (föga br.) i fråga om adjektiv l. adverb: komparation; jfr GRAD, sbst.1 3 g, o. GRADERA 3. Trendelenburg GrSpr. 105 (1801). Noreen VS 5: 486 (1909).
Spoiler title
Spoiler content