GRANDISSIMO grandis3imω2 l. -o2, sbst. (r. LoW(1911); n. WoJ(1891)).
Etymologi
[av it. grandissimo, superl. av grande, stor, av lat. grandis (se GRAND-)]
spelt. i vissa kortspel: spel utan trumf (sans atout); äv. om bud i dyl. spel. Lindskog Spelb. 15(1847; i lomber). Därs. 108 (i vist). Se så, Paul, stå inte där och häng läpp nu. Stor slam i grandissimo! Procopé Insp. 131(1915; bildl.).
