SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GRASSERA grase4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, GRASSATION (numera bl. ngn gg i bet. 1, Rudbeck Bref 45 (1667; i bet. 1), Hwasser SmSkr. 1: 240 (1839; i bet. 2 b), Annerstedt UUH II. 1: 104 (1908; i bet. 1)).
Ordformer
(gras- 16351798. grass- c. 1600 osv.)
Etymologi
[jfr d. grassere, efter t. grassieren; ytterst av lat. grassari, ströva omkring, skövla, frekventativum till gradior, gå (jfr GRAD, sbst.1, ävensom AGGRESSIV, KONGRESS). — Jfr GRASSATIM]
1) (i fråga om ä. förh.) ströva omkring (på gatorna o. d.) under stoj o. oväsen (i sht nattetid), ”gå grassatim”. BtÅboH I. 3: 14 (1623). (Lärjungarna) skola .. Intet grassera om nätterna eller löpa galne. Botvidi Gymn. 59 (1633). Jag såg Eder flock bestå af flera än 30 personer, som med et oanständigt stojande grasserade gata up och ned. Posten 1769, s. 1009. Lindfors (1815). I följande distingsmarknad (dvs. 1667) skedde åter en stormig grassation. Annerstedt UUH II. 1: 104 (1908). Cannelin (1921).
2) (i sht ngt vard.) härja, skövla; husera, rasa; äv. mer l. mindre bildl.
a) om person. Uthi Rysslandh grassera the (dvs. polackerna) af och till. OxBr. 10: 39 (1618). Djäfvulen .. grasserar uti den besattas hela kropp. Borg Luther 1: 390 (1753). Om pojkarne finge grassera på detta sätt, vore ingen läsning möjlig. Ödman UngdM 1: 12 (1862, 1881). Recensenten grasserar i ett litet (tidnings-)organ. VL 1905, nr 283, s. 3. — särsk. (†) i uttr. grassera med (ngt) (jfr b slutet), fara hårdt fram med (ngt). Min Granne .. har .. så grasserat med den befinteliga timmerskogen, .. at (osv.). VDAkt. 1752, nr 489. Prinsen af Joinville grasserar förfärligt med Hans Kejserliga Maroccanska Maj:ts sjöstäder. WexjöBl. 1844, nr 6, s. 3.
b) om ngt ondt l. obehagligt (i sht sjukdom o. d., förr äv. om kall årstid o. d.): härja, rasa; om sjukdom o. d. äv. med försvagad bet.: hava stor utbredning, vara vida spridd. När Pestilentz grasserar. OMartini Läk. 46 (c. 1600). Åren 1739 och 1741, då de starka vintrarne så häftigt grasserade. Linné Bref I. 1: 131 (1746). Förrän ”Amerika-sjukan” begynte grassera. NordT 1926, s. 214. — särsk. (numera föga br.) i uttr. grassera med (ngn) (jfr a slutet), gå illa åt (ngn), ansätta (ngn). Då kijkhostan mycket grasserat med de små barnen. VDAkt. 1725, nr 567. Samma förtviflan, som hade grasserat med honom i går. Lundquist Zola Grus 399 (1892).
3) (föga br.) väsnas, gorma. Det grasseras mycket för att öfversten håller prästerna kvar. Högberg Vred. 3: 103 (1906). ”Härifrån ska' du, drävling, och detta på eviga fläcken!” grasserade gubben. Dens. Baggböl. 1: 190 (1911). Cannelin (1921).
Särsk. förb.: GRASSERA OMKRING. (†) till 1: ströva omkring (på gatorna). Sahlstedt (1773).
Spoiler title
Spoiler content