GRATIFIKATION grat1ifik1atʃω4n l. -fi1-, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. gratifikation, fr. gratification, ytterst av lat. gratificatio (gen. -ōnis), ynnestbevisning, vbalsbst. till gratificari (se GRATIFICERA)]
(tillfällig o. frivillig) pänninggåva som lämnas ngn ss. uppmuntran l. ss. erkänsla för gjorda tjänster o. d., belöning; särsk. om dyl. gåva som lämnas åt (underordnad) tjänsteman o. d. (utöver l. i st. f. avlöning); jfr DUSÖR 2, FLIT-PÄNNINGAR. 2RARP 4: 36 (1726). Thet var altså rent arfvode iag .. begärte, och icke någon gratification. VDAkt. 1764, nr 152. Gratifikation kallar man inom sjöväsendet en godtgörelse som kaptenen erhåller utom frakten och som betalas af befraktaren. Nisbeth (1868). Generalpoststyrelsen eger utdela gratifikationer af högst 75 kr. till postförare, som under postens forsling blifvit illa slagen eller sårad. Geijer Postförf. 91 (1880). SFS 1920, s. 1199.
