SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FLIT fli4t, r. l. m. l. f. ((†) n. Hamb. (1700), VDAkt. 1715, nr 219); best. -en.
Ordformer
(flit(h) 1529 osv. fliith (fliidt m fl. former) 15231737. flitt 15351685 (: Fljtt). flyt(h) 15261673)
Etymologi
[fsv. flit, liksom d. flid av mnt. vlīt; jfr mnl. o. holl. vlijt, motsv. fht. flīz, strid, ansträngning, iver (t. fleiss), feng. flīt, strid; av en rot (s)plid, klyva, dela (jfr SPLIT m. fl.), utvidgning av roten (s)p(h)el (se FLISA, sbst.)]
— jfr BEFLITA.
1) (†; jfr dock b) ivrigt l. sorgfälligt bemödande; iver, nit(älskan); omsorg, sorgfällighet; stundom: enträgenhet; äv. avbleknat: värksamhet (ss. syftande mot ett visst mål), strävan. 2Kor. 8: 7 (NT 1526). Wij begäre, at hwar och en aff idher then samma flijt bewisar til at hålla hoppet fast alt in til endan. Ebr. 6: 11 (Bib. 1541). (Eginhard) tilmäter Keyser Carl månge Förstlige dygder, såsom äre nöchterheet, förnuft .., flijt om Religionen. Schroderus Sleid. 136 (1610). Samma mitt Embetes flijt och omsorg, wil och skal iag wijsa, när någon wid Gymnasier och Scholar skal antagas, och förordnas. Kyrkol. 21: 2 (1686). En Herre hwilkens tro och flit, / Alt oförandrat syftat dit, / At landet måtte styras wäl, / Och få en Konung stor och säl. Brenner Dikt. 1: 231 (1713). Cavallin (1875). — jfr O-, ÄMBETS-FLIT. — särsk.
a) i uttr. med (all, högsta, största, yttersta osv.) flit (jfr 2, 3 samt under 4 o. 6), med uppbjudande av (alla) sina krafter; med (största) iver l. nit l. omsorg l. noggrannhet; (synnerligen) enträget. Zenam then Laghkloka och Apollon afffoordra (dvs. utrusta) medh flijt, at them intet fattas. Tit. 3: 13 (Bib. 1541). (Brud o. brudgum) skole medh största fliit tracta effter ett hederligit ährligit och dygdesamt lefwerne. Bureus Suml. 79 (c. 1600). Effter som pastor der sammestädhes medh flijt anhållit haf(ve)r om een Comministro. HärnösDP 1661, s. 59. I afton komma gäster hit. / Gack nu att pryda dig med flit. Stagnelius (SVS) 1: 73 (c. 1818). Cavallin (1875).
b) (ännu br., ngt arkaiserande) i vissa uttr. med bet.: (använda resp. icke spara sin förmåga att) nedlägga ett ivrigt l. intensivt (o. omsorgsfullt l. ihärdigt) arbete, beflita sig, bemöda sig: använda, förr äv. bruka l. förvända (all l. sin osv.) flit. GR 16: 730 (1544). Hund E14 166 (1605). I mina tappraste soldater och Sjömän anwänden nu den yttersta fliit. AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 110. Alltså måste en olycklig .. ställa sig som de lyckliga .. och använda all flit på att vilseleda andra i det avseendet. Wulff Leopardi 117 (1913). göra (all) sin flit o. d., förr äv. göra (sin) flit om ngt. Som wij waar yterste fliidt ther om göra wele. GR 1: 183 (1524). I lagen doch så, at Scholebarnen icke warda försumade: vtan giörer med them edor yttersta flit. Swedberg Amer. 122 (1732). Gå nu och gör din flit att förtjäna duktigt med pängar. VLitt. 1: 476 (1902). — (numera föga br.) lägga (sin) flit (up)på ngt o. d., förr äv. lägga sig (all l. största osv.) flit (o. vinn. l. vinning) om ngt, lägga (all l. sin goda) flit till, lägga flit vid ngt o. d. Her vdi lægger nw eder gode fliith tiil. GR 1: 57 (1523). Därs. 5: 17 (1528). Lade man så stoor Flijt på, at vthrota Odygden och fortplanta Dygden, som man lägger Flijt på, at röra och drijfwa onödige Frågor och Trättor, så skulle (osv.). Preutz Kempis 14 (1675). Vi lägge .. stor möda och flit på förgängliga och ringa ting. Carling Kempis 197 (1827). Hallström Sagodr. 31 (1910). — (numera föga br.) icke spara fliten l. sin flit o. d., icke hava sin flit ospard o. d. Dhå spare the icke theris fliit i then motten. GR 11: 104 (1536). Min dreng war snaar, och spaar ingen flijt, / Wåra wener och frender, biwdh til oss hijt. TobCom. E (”F”) 3 a (1550). Vår pligt är, at hysa erkänsla för dem, som .. hafva sin flit ospard. Adlerbeth ÅmVetA 1796, s. 24. Östergren (1921).
2) [efter mnt. mit vlīte l. t. mit fleiss i motsv. anv.] i uttr. med flit (jfr 1 a, 3 samt under 4 o. 6), med avsikt, avsiktligt, uppsåtligt, med vilja. Columbus Ordesk. 14 (1678). Thet war illa giordt, at the (dvs. Jesus' domare) sielfwe sökte witnen; men wärre, at the med flit sökte them, som falske och lögnacktige woro. Spegel Pass. 190 (c. 1680). Den der menniskan vill med flit söka gräl med mig. Blanche Posit. 46 (1843). Ödet har föga respekt för de dödligas planer och rådslag, — / Gäckar oss ofta med flit! Wulff Petrarcab. 63 (1905).
3) (†) i uttr. med (högsta, möjligaste) flit (jfr 1 a, 2 samt under 4 o. 6), med (största l. största möjliga) hast l. skyndsamhet, hastigt. Wintren kom och ahn medh flijt. Hund E14 78 (1605). Spring mz flyt / och tagh then lilla stolen hyt. Asteropherus 20 (1609). Han skulle likväl med möjeligaste flit skynda tilbaka. Ullman Frök. 45 (1780).
4) (†) ombesörjande, försorg; ofta i uttr. med (ngns) flit (jfr 1 a, 2, 3 samt under 6). Aldenstundh samme befästninger och medh min flijt och bekymmer (uthan röm (dvs. skryt) att schriffva) intagne äre. OxBr. 5: 44 (1613). Reenhielm OTryggv. 3 (1691). Den .. Gräkeska Marmor Taflan, som är förd genom Änglendernas flijt til Oxfort. Rudbeck Atl. 3: 149 (1698).
5) om olika slag av produktivt arbete; i ssgrna HUS-, KONST-, NÄRINGS-, SLÖJD-, YRKES-FLIT m. fl.
6) förhållande(t) att arbeta ihärdigt l. att (utan avbrott) begagna den tid l. tillvarataga de tillfällen som är(o) bestämd(a) för ngt l. stå(r) till förfogande för ngt; ihärdigt arbete; idoghet, trägenhet; ihärdighet; ofta i uttr. med (all, stor osv.) flit (jfr 1 a, 2, 3 samt under 4). Visa, ådagalägga, utmärka sig för (stor) flit. Med flit och omtanke. Flitens lampa brinner, stundom bränna flitens lampa, i fråga om träget arbete (i sht studier l. författarskap) vid lampans sken (särsk. under den tid av dygnet, då de flesta gått till vila). Han hade under skoltiden alltid A i flit och uppförande. Ther wil mykit omak och stoor flijtt til (för att utföra den påtagna uppgiften). 2Mack. 2: 27 (Bib. 1541). (Sv.) Flijt (lat.) Sedulitas, assiduitas. Helsingius I 3 b (1587). Studerning will haffua flijt medh sigh och framhärdan. Linc. (1640; under continuatio). Vi se klokhet och flit belönte med ymnigare tillgångar. Lehnberg Pred. 2: 251 (c. 1800). Flit är lyckans högra hand, och sparsamhet hennes venstra. Granlund Ordspr. (c. 1880). Justitierådet Södergren .. hade med stor flit och möda samlat allt af hvad Järta tryckt och skrifvit, som kunnat åtkommas. De Geer Minn. 2: 152 (1892). — jfr FORSKAR(E)-, JÄRN-, LÄRDOMS-, O-, SAMLAR(E)-FLIT m. fl.
Ssgr: (6) FLIT-BETYG. betyg över (av lärjunge) ådagalagd flit. Wåhlin Skoltal 53 (c. 1885).
(6) -BOK. (förr) bok vari (för var dag) anteckning gjordes om en lärjunges l. de till en klass l. skola hörande lärjungarnas flit i de olika undervisningsämnena. Dalin (1851). Kindblad (1871). Östergren (1921).
(1, 6) -PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. pänningsumma som utdelas ss. belöning för nit l. flit l. ss. ersättning för övertidsarbete o. d.; i fråga om nutida förh. nästan bl. om (gratifikation till e. o. tjänsteman l. vaktmästare ur) anslag för dylikt ändamål till ämbetsvärk l. offentligt bibliotek; förr bl. a. om en inkomst som utom den fasta lönen tillkom skådespelare vid de kungl. teatrarna i Stockholm (o. som beräknades efter det antal roller vari han uppträdt). Bellman 6: 135 (1790). Beskow Theat. 1832, s. 17. JernkA 1847, s. 91. RiksdRevStatsv. 1910, s. 283.
(6) -SKILLING. (numera knappast br.) fångv. arbetsskilling. Såsom uppmuntran för visad flit och arbetsduglighet må fånge tilldelas s. k. flitskilling, hvars belopp .. bestämmes af Direktören. OrdnCentralfängLångh. 1886, s. 14. PT 1904, nr 185 A, s. 3.
(1) -VAKANDE, p. adj. (†) nitisk o. vaksam. (Nikolaus Norbys) Fader var fordom flitvakande Kyrkioherde vid Klinte giäld, och Probst i Midaltridiung. Lange Norby 51 (1742).
(1) -VILLIG. [jfr ä. t. fleisswillig] (†) underdånig, vördsam; jfr FLITIG 1 b. OxBr. 9: 694 (1627). Hela församblingenes flitwillige bön och begäran till dhe höglerde herrar. VDAkt. 1654, nr 46.
(1) -VÄNLIG. (†) = -VILLIG. Minn flitvenligh och velvillige hellssan. OxBr. 9: 35 (1625). Ähr alt therföre wåår Flijtwänlige, tienstlige, ödmiuke, och tregne anmodan och begäran til thet Ehrwyrdige Consistorium. VDAkt. 1667, s. 318. jfr TJÄNST-FLITVÄNLIG.
(1) -VÄNLIGEN, adv. (†) vördsamt. RA 1: 348 (1544). RARP 3: 274 (1642).
Avledn.: FLITA, v.
1) [efter mnt. sik vlīten] (†) till 1; refl.: beflita sig. Flijte tiig j thenne sak thet beste tw kanth. GR 6: 110 (1529).
2) (vard.) till 6: arbeta träget, vara flitig. Hvad gör han uppe i Fjerdingen, som aldrig syns till nere vid ån? sade någon. — Han är instängd och flitar. Strindberg Fjerd. 4 (1877). TurÅ 1912, s. 83.
FLITAKTIG, adj. (†) nitisk, flitig; jfr FLIT 1 o. 6. H. K. Matt. .. haffuer hans flitachtiga tiänst förnummit. MHaraldi Klingspor I 1 b (1637).
FLITAKTIGHET, f. (†) nit, flit; jfr FLIT 1 o. 6. HB 2: 189 (1580). IErici Colerus 2: 78 (c. 1645).
FLITELIG, FLITIG, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content